Ca fem illusioner fattigare och fem fula insikter rikare, går jag vidare. Det gäller att uthärda och sen bara fortsätta.
Jag börjar få stöd i vad som inte har/är ok. Det leder vidare mot insikter, som
knäcker mig för stunden, men längre fram, ger det något annat.
Det gjelder att bara fortsätta, oavsett, du kan råka ut för något positivt en dag, Det är som med triss-lott, det gjelder att fortsätta,
då plötslig händer det. Eller inte.
Jag körde huvudet i väggen denna gången med, jag klarade inte alla nya insikter.
Trots att illusioner aldrig gynnar en så tror du på de, när de raknar öppnar
sig en avgund en kortare eller längre stund, där får du stå och kolla ner i den till du blir van.
Det gäller att aldrig ge upp, men i bland behöver det pausas, jag åker denna gången bort, jag packar och drar
för ett tag. Efter fem fula sömnlösa nätter, går det inte att stanna, här på förorten Avigsidan.
Jag gör det även för döttrarna skuld, de skall inte ha ett sömnlöst skelett som
rollmodell, jag måste vänja mig vid den eller de nya avgrunder som ersätter illusionerna. Men det gäller att vänja sig och sen går man vidare, och sen tar man illusinerna sucsesivt, jag vet ju inte hu rmånga flera det
är:
För så är det med illusioner, du tror på dem så länge du kan.