De som jag haft nära har något gemensamt, de är vinnare de gör success och är van med at konkurrera. Där kommer jag alltid att komma till kort, jag gillar inte att konkurrera och spelar aldrig. Jag klarar inte relationer
som bygger på konkurrans. Men jag har ingen rätt att sätta mig till dommare, gud har en funktion, vi människor, är inte intelligenta nog att göra oss till dommare. Jag kan ju gå god för att det har varit så för
mig, men det kan de andra säkert med, och jag kommer att förlora den dagen de upplever detta som en tävling. Det är en dyr insikt, men jag måste ge mig med att raljera över dem, och jag måste lämna temat.
Nu
försöker jag att lämna det ett tag, det blir att uthärda sömnlösa nätter, jag kan inte bruka nätteran här fast jag sover bättre då. Man kommer till vägkorsningar, det gäller att välja rätt
väg där. Nu var jag på väg åt fel håll. Då fär jag vända och välja en anna väg. Min egen väg.