och

Gud och tack för mitt dåliga samvete, man skall ha gud och inte en blogg att blotta sig för. Min mor lärde mig två citat från Olav Duuns, Medmänniska: Yxan står i skåpet och Det onda drep ein ikkje med øks, eller yxa, Tack snälla mor, det jag håller på att övergå till är att sänka andras heder, jag vänder inte alls det andra kind till, jag tillåter mig att sjunka på det lägsta nivå, med att ge igen totalt i onödan, folken kommer inte tillbaka, de har föräldrar eller barn som är glada i dem, oavsett vad de har gjort eller inte, så ger det mig ingen anledning att sänka dem på en så kallad anonym blogg, som er lika anonym och skamlös som Trump.

Jag lovar dyrt och helagt att sluta med detta när det blir julafton, om jag inte gör det så får ni skicka mig till demensvården, för där kommer man aldrig ut igen. Och till våren så skall jag ha passerat spåret av den svunna tid, och jag skall vara på rälls ner i Europa mot nya mål och höjder.

Jag börjar förstå varför jag inte får Nobels fredspris, detta är inte Nobelt och inte Fredskapande, jag gör bort mig på en dum blogg. Mina föräldrar till ära, det är inte så jag är uppfostrat, det handlar om att gå vidare utan yxa, den är rätt tung, det skapar ingen fred med en vass penna eller en vass tunga. och jag måste medge att min man har rätt i; att jag kan ju inte kriga mot alla. Jag tackar gud och mina föräldrar för att jag har ett samvete, och jag tackar dem för att jag finns och att alla de andra finns, utan dem fanns inte mina barn, och med dem finns ingen anldening att sitta i mossan med yxan klar.

Det går alltid emot vår, och till våren hoppas jag att mossan har blivit stabil grund, och att jag inte skall betala mera för denna blogg och att den får lämna, då jag nu känner min historia. Och det finns inget med den, som jag behöver vidare. Till våren har mossan blivit stabil, historian får bliva digitala spår och jag går vidare, eller så tar jag tåget, mot nya resmål och tillsammans med trevliga medressensärer. Fölåt att jag lät mig sjunka ner i mossan, den får bli ett monument:

Kärringen med yxan nersjunken i mossan.

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!