Det var som attans att kontakten mellan mig och min kusins avbröts, hon äger NRK och jag äger talent för show. Tillsammans kunde vi ha räddat världen, klimatet, naturen och miljön. Vi de gamla goda bästisar kunde
förutom att vara blodsystrar och bästa vänner, gjort världens bästa show. Först måtte jag gått två år i KBT-terapi för att bli av med scenskräcken. Det kunde då ändå blivit försent.
Jag har en förmåga att dra folk med ut i skämtande, så vi alla ligger under bordet paralyserade av latter. Den förmågan vet några om, men är inte bara uppkattad. Min man vill förutom att använda bara sin
kokbok, även äga humorn, hans humor är rolig aldrig min. Det kan bli show det med, men då är det hans show, och annars tycker han att jag tar hans plats. Vi har verkligen varit trångbodda. Min kusin och jag showade Europa runt
en gång i forntiden, men jag var ännu rätt blyg då. Med två års KBT och med kusinen och jag, skulle vi haft ett show live i studeio 1 varje vecka: Klimatshowen eller Susteinabelshowen, där vi presenterade miljö och
klimatproblemen så genomgripande tydlig och med sådan humor, att ingen kom ifrån teven de två timmar vi höll på. Showen ville blitt sänd i hela världen till slut, och vips så fanns det inga problem mera.
Jag är även illusionernas mästare, jag går inte i KBT för min scenofobi, min kuisn och jag bor på olika klot och kommer inte att ses mera, då måste det uppfinnas en ny typ av farkost; vi är inte blodsystrar
längre, hon är inte så intresserad av miljöfrågor, och jag kommer inte någonsinne få tillträde till någon public sevice studio.
The show must go home, och jorden säglar sin egen sjö mot stormiga
farvatten.