och

Det var ju inte så att min mor var sjuk jämt, och familjen fungerade på olika nivån. Det har varit ett problem, då det nest till väfungerande nivå rådde, då min familj som är kulturell, välutbildade och vänliga. Det vill säga att när den här nivån fanns, pratade mor iväg om sitt, far satt med sitt, och bror kommer jag inte i håg. Det rådde lugn, och både mor, och far har sagt att de kunde glömma bort, allt det som inte var ok. Jag har ju svårt att minnas just dessa stunder, men då rådde även en större omtanke, det eldades på den öppna spisen och det var frågeleker bildframvisning och olika aktiviteter. Det har varit ett problem, för antigen landar jag på det ena eller det andra nivå eller det tredje, och det går inte att få någon stabil bild av hur det var. Mellan-sjikten där det inte rådde total kaos, men bra var det inte allls, var det mittre nivå. Ja här gör jag en egen värdering. Jag har varit glad i mor och far, och därför har det som har varit fult, inte gått att få med i bilden. Den passar inte in, det var först då de pts-stressreaktioneran kom att jag förstod hur illa jag har haft det i denna familj. Och det är nog den nest till välfungerade bild min familj har velat skall vara vår gemensamma historia, och då måste det som var fult, inte tas med, och på ett sätt retuscheras jag bort från vår gemensamma historia då, det är inte till att komma bort ifrån att jag blev använd för att familjen skulle kunne fungera alls.

Men även jag har tagit del av de stunder i familjen som fungerde, de gjorde säkert väl, som plåster på ett sår, och de kan som längst ha varat i ett halvår?

Jag vet inte, det jag kommer ihåg var perioderan som var riktig illa, med 1v-2v intervaller av himmel kontra helvete, non stop, och speiellt illa var det i åren 10 -15 för det var då;

jag blev knäckt i en familj, som var räknat för att tillhöra det övra skickt av samhället.