eller ganska enkelt en som inte. Att ha blivit lämnat som barn får sina konsekvenser, en er att vara en som inte har någon, jag har letat efter någon som kan vara en modersersättning, jag har inte hittat någon. De tror
jag blir en plåga, de vill be för mig, men där missat de något, det når aldrig fram till en dödlig som mig. Jag känner det som en billig ursäkt för att inte orka bry sig, hur kan de tro folk blir lyckliga när
de ber för en, det går ju inte höra, det er ju elementärt. Att inte ha haft någon betyder att jag inte vet när jag är sjuk eller frisk, först när jag inte kan stå på benen börjar analysen, nu
blev diagnosen influensa, men fast jag har det nu i dag med, är jag i gång, det är ju inget hinder eller ursäkt för att göra någonting, eller? Det att inte ha en fungerande mor har plågat mig, det är hon jag
skulle ringt till när världen gick emot, då hade jag inte behövt å gå till psykolog i det oändliga, på en tid då jag inte alls behöver, det blir då istället lagrat tills onsdag kl.15, då
jag får betala för att prata om det, så är det med det. Det att inte ha haft en fungerande mor, betyder att jag inte har haft någon som följt mig, och därför kommer jag oftast vid avtal på fel ställe på
fel plats till fel tid; det att inte haft en fungerande mor, som inte ville att jag skulle ha någon annan än henne, gör att jag inte fick det häller, jag slogs för mitt förhållande till min kusin, och jag slogs förgäves.
Det ställs hårda krav på en mor, för jag skulle då haft någon fungerande i familjen. Men jag skulle helst så gärna haft något så nära som en fungerande mor, något som liknar. Jag har haft
folk, det kanske inte alltid har fungerat ideelt, men alldeles ensam var jag nu bara de sista åren jag bodde hemma med mor och far. I dag har jag flera som är vänner men jag har haft lite svårt att möta dem, jag har blivit för
mycket blogg och då blir jag blogglagt eller blottlagt, jag behöver få vara mig utan blogg och blott, jag behöver få vara kompetent med andra, och bara vara svag när jag ringer mor, ja hon som jag aldrig finner. I stället
blir jag blottlagt hos diverse folk klockan 11 eller 14 en gång veckan, det funkar ju det med, men då blir jag ett fall.
Jag skulle vilja haft en fungerande mor, som skyddade mig emot att bli ett fall, i alla fall.