Tänk om problemen inte längre är post från för i tiden, de har blivit till problem här och nu, de har blivit till riktig många. I den perioden då jag var där och då, glömde jag här och
nu, och summa summarum, så känns problemen ha skapat följdproblem och de finns just här och nu. Jag är inte så dutkig på här och nu, och hur man löser vardagens triviliteter samt det som inte är trviliellt.
Det som post från för i tiden har skapet är känslan av att band har upphört och att allt jag upplever inte var här och nu. Jag har haft flera förluster av nära på få år, 4-5 stycken av de närmaste,
men även hela släktskontakten på bådas sidor är försvunnen. Min man och jag har grälat i fem år och förstörd för våra döttrar som kankse inte vill prioritera vårt "goda" sällskap,
och vi har flyttat i sommer till var sin förort, den jag bor i känns fortfarnde som Bangkok. Och jag är halvt helutbränd efter dessa åren flytten, efter den långa sorgperiod, efter mors sjukdomsåterfall i sommar, och jag
är så pass slut att jag häller inte represnterar någon god rollmodell för min yngsta dotter. Detta är ju här och nu, det som var där och då, är ju ändå borta. Hur löser man poblem som har
hopat sig upp, där rent konkret många folk blev borta men det finns flera kvar. Här och nu har det med sig att det är jag som är aktör och problemen är mina och de behöver en lösning. Jag kan i stort glömma
de som var, kusinen och co kommer inte att komma, det är bara att arkivera, men det är ju mycket som jag vill ha kvar och inte vill skall in i något arkiv, det finns viktiga saker och sen fanns det saker som inte är så viktiga längre.