Jag ligger med influensa og där i landet mellan fiktion och verklighet, dyker drömmar känslor faktan och fiktion tillsammans i en röra.
Har någon sätt filmar gärna barnfilmar om en diamant som har den förmågan
att den som äger den får styrkan och makten? Och motparten blir maktstulen.
Kusinen virrar runt i dimman och drömmerna här till hennar favör och min disfavör, jag mins till slutt drömmerna bättre än faktan,
och de är nog mera sanna känslomessigt. I dag är hon osynlig, gömt bak en titel, men osmakligt är det vad hon gjorde. Och det står i hennar väv, blant hennar meriter. Från hennar tidligare bestis.
Det är
för många som har tagit min makt, och jag borde inte ge dem mera utrymme, men överallt jag färdas blir de teman och de jag har närmast fortfarande, det är inte bara att ersätta dem sådär. Och när de komer
i fokus, så kommer ja gi underskott i dag även till andra. Baksidan av makt är avmakt, de som gynnar sig själva får gjärna plats i böcker och de äras och berömmas. De behöver det får att må bra.
Men baksidan är avmakt, för ingen ting är gratis, och det är alltid någonsom betalar det egentlige priset.