Jag är väldig glad i min mor! Nu har jag pratat med vården där igen, så hon får hjälp och inte behöver dränka sina närmaste, när hon mår illa. I våras fick jag de goda samtalen med
min mor. Det gjorde så väl. Men jag kan inte klara att förlora henne gång på gång, priset blir för högt. Men känslorna talar om kärlek, hur kan man älska någon som gör en ont. Det är
så som det som det är med kärlek. Särksilt den komplexa. I våras, när hon själv har jobbat hårt mot att må bra, fick jag del av den hon är, men sjukdomen har ett högt pris, för jag klarar inte
att fölora henne gång på gång in i en värld, där kärleken vänds om till att det gör ont. Jag är glad i min mor, och det kanske aldrig når fram till henne.
Så är det med livet, när
det kommer i mellan det som det verkligen är.