Låter det konstruktivt? Har suttit en hel dag och lysnnad på syndrom som antisocialt, nacisissiskt, histoniks osv osv. Jag känner mig fullständig mentalt överstimulerat, tillnärmat lobotomerat, men det lät ju inte
konstruktivt. Livet är en lära, vi tillhör alla något fack sedan vi är männskor, det är inte alls roligt att höra på det, det är som att se fanden i vitögat, och hur länge orkar en det. Men sedan
rent konstruktivt kommer en mild vind in, den blåser genom rummet, och den vet att jag är en del av sammanhang, att ja vi är alla beroende av att skaffa oss uppmärksamhet på något sätt, och en den milde vinden berättar
att jag inte kan passa in överallt, och att det är en tid för att folk skall passa in i mitt. Det är lite så att jag är och blir en lyssnare, en observatör, det kanske inte är den roligaste människan att omgås
för stunden, men min tid för anpassning är över, alla får hitta de som de gillar, och även jag får det.
Det viktigaste är att de kan säga tack och förlåt.