Mor använde starkt värdeladdede ord, t.ex från förra inlägget, kastade med i källaren, de kastade dem ju inte. Eller om personer, han er bra, men.....och då gärna 100 saker som beskrev att personen inte alls
dög. Hur mycket av detta använde eller använder jag själv, jag kunne lyssna på mor två timmar oavbruten. Och alla dessa negativa orden med en styrka som inte står i proportion till realiteten, hur mycket använde jag
och hur mycket är kvar? Jag är ju gradvis blivit medveten, och jag var ju även medveten till en viss grad. Min dotter hra kallat mig dramaqueen, jag gillar att överdriva eller underdriva med vilja, för att markera ja i bland här
en känsla. Jag var ju inte en halv meter kortare än klasssen, det handlar om 10-20-30 cm beroedne på ålder om en jämför med hon eller han.
Det har påverkat, det är omöjlig att få en bra relation
till dessa människor som blev nersnackade, jag har säkert använd vissa av orden själv, men sedan har jag trots allt en positiv bild av mina mostrar, då kärlek är starkare än ord. Den vinner. I vilken grad har jag påverkat
mina döttrar?
Jag är inte medveten om jag själv gör samma misstag som mor, men jag använder aldrig språket medvetet på det sättet.
Min mor nersnackade min far i den grad att det gick inte att anknyta
varken för han eller mig, jag förmoder att hon nersnackade mig med, och att hon fortfarande gör. Den form för samtal gör mig rädd, och det har jag försökt undvika.
Att snacka ner någon som inte är där
är farlig på två sätt:
De kan inte försvara sig, och det kan häller inte jag.