Jag är väldig allminnelig, en riktig vardagsmänniska. Jag har sönder-tänkt allt redan, orkar inte intellektuella diskussioner, fiosofi eller att intressera mig för det jag inte kan se, det gäller allt från religion
till kvantefysik spökar eller andar eller tomtar. Mina tankar är högst konkreta när jag tänker. Jag har fått höra att jag är för beroende, länge sen, at jag inte är någon kvinna, det kräver
mog mera pengar och styling, inte tillräcklig snygg för de snyggaste, och jag har en gång blivti dumpat för att jag var för allminnelig. Just det är det jag är!
Hade inte någon prackat på mig ett elände av uppfostran, så hade jag inte behövd att även vara märkvärdig. Jag är dessutom osedvanlig hövlig. Då
jag hade mitt första soammarjobb och skulle sluta efter en månad, tyckte jag det var rätt av mig att säga: hej då, till damen jag hade passerat i reseptionen varje dag. Damen sa att hon aldrig hade sätt mig. Hm. Ofta blir jag
stannat tagen för någon annan, nu sist i Norge, trodde kvinnan att jag var Bjørg, jaja hoppas hon var ganska snygg. Jag gillar läget allminnelig, och om någon skulle dra igång ett roligt samtal, så kunde det ända
med att vi båda skrattar, ualminnelig hjärtlig.