Ja visst kan jag prata, jag är väldig duktig faktisk. Men nu då det finns en indelning efter extrovert och introvert, måste jag medge att nio tiondelar av det jag tänker stannar där, och det är en hobby att tänka.
Vad nu meningen med det är, då Ingen får någon glädje av det. Jag tror även inte att mina tankar är så fantastiska att de borde komma fram alla ihopa häller. Den introverta sidan gör att jag ser far framför
mig, gubben som nästan inget sa. Men vad med det, visst kan jag prata, och hälst bör det vara något riktig tramsigt. Det är dessa orden som ger livets mening. För mig är det meningen med livet.