var det icke!

Den mening jag har hört mest är, sån var/är det icke. Det är ju lugnt att folk inte har samma åsikt.

Men den kommentaren är riktad mot mina uppleveser tankar och åsikter om mitt liv. 

Jag har en hel familj och släkt vars standardkommentar om mitt liv är och var: Nej sådan är det icke. Om mitt liv alltså, om mina erfarenheter och allting jag är och står för.

Jag har så läskiga scenarier om min död, fast jag inte får vara med då häller, så kommer det nog vara tal som handlar om mit liv och hur det var. Det måste blir VM i ljug. Jag grämmas över att de inte kommer att låta mig varken dö eller begravas med värdighet.

Jag är ju realist av typ människa, och vet ju hur mitt liv är och hur det har varit, att inte möta lyhördhet uppskattning och respekt för den jag var och är, komer alltid till en vara en sänkning, det kommer liksom inte riktig över att inte va vara eller bliva den jag är, tilsammans med nära och "kära". De inte bara lämnade mig som barn, de har för alltid uteslutet mig och uteslutar mig.

Jag tänker på min begravning med skräck och gru, för fast jag inte är med, så kommer ju teatern vara det. De som var frånvarande kommer möjligen, och alla de som tyckte veta vem jag var och är, fast det är fullständigt dissocians mellan dem och jag, de tycker nog de måste komma i värt fall. Och de kommer att sätta i gång fel musik, säga grovt olämpliga saker, det låter självklart fint, men det är inte mig de talar om, de kommer att välja fel sten på fel tid på fel plats. Och orden på stenen kommer att vara så långt från vad som passar mig, just för att visa vem som bestämmer.

Hur kunde jag välja så fel familj, ja detta gäller inte mina barn, de är av helt annan sort, jag har väldig fina och lyhörda barn.

Sin familj väljar man ju inte, bara i viss mån, men jag skulle verkligen vilja ha en ny familj och släkt, som var repektfulla deltagande tillstädevarande och glädjads över mig och mitt. Att skicka släkt och familj på bli ny kurs? Nej det kostar för mycket och de är nog ganka tröglärda, jag kommer hinna dö innan de engång har betalat kusavgiften.

Kan en ha självrespekt utan att bli respekterat tjanej, alla dessa självhjälpsböcker, hur många skall man läsa själv för att respektera sig, dessuotm gör jag ju det, eller?

Jag har emigrerat från Facebook till migsjälvbook, försåvidt får jag inga svar varken här elle där nu för tiden. Jag kan ju kalla denna för självhjälpsboken, men jag hadde gillat att ha någon att vända mig till när jag blir alldeles själv och olycklig. Detta kankse är en självstjälpsbok. Det blir nu bra, alla kan lära här hur de stjälper för sig själv, en riktig självstjälpmanual: Steg ett, skaff dig en dårlig barndom, tro på att du är ansvarig för den, ha tilit till dem så du inte förstår att de inte bryr sig, var anständig, kräv ingen hjälp, förösk lösa alla komplikationer själv, välj folk som liknar dem du trodde på, börja efter hand ta det för givet att de går när de inte får det som de vill, säga hej till alla folk, behave, inte va låg eller ful, et upp all maten din, städa varje vecka samt ta hela trädgården, förvänt inte tack, förvänta inet något alls. Gör steg ett varje dag och du har ett fantastisk icke-liv.

Om du däremot gör motsats, som Tronald Dump, eller vad han nu heter, däremot blir du garanterat rik lycklig bebundrat och värdsatt; jag rekommenderar snart seriöst det sista alterantivet, det är ju långt roligare en att sitta här genomanständigt själv. Gör som Trumpf, var genomoanständig, och berömma dig för det, lev i komplett lyx, skit nu i jorden då det inte hjälper att sitta på facebooken å sura tillsammans med resten av de som klagar över allt, kör privatflygplan varje dag om det så är två kilometer till dit du skall, gasa på i din stora bil och du får en gedigen beundran, var låg, trampa så många du kan på tårna, kräv din orätt, kliv främst i kön, va nedlåtande mot de i kön och kassadamen, ha en svinestig hemma och skaff städhjälp, man tar ju inte i skit eller hur, spotta på tiggare, spotta när du vill ha något, be den gamla resa sig då du vill sitta, pek dig ut konkurrneter och senk dem innan de har kommit på tanken, välj en snygg partner du kan sjikanera, berätta för dina barn att de är alldeles felfria oavsett, säg aldrig tack då det tillhör tjenarefolket, köp varor som skövlar regnskog och pryd hemma med elfenben och noshorn, skjut en noshörning, det är snart för sent att vara den sista som sköt den sista. Start krig och få de andra till att skjuta folk för dig, skaff bara ja sägare och bygg utrorningläger och ta bort alla du inte gillar, du slipper faktisk att se dem igen någonsin, ta en efterfest med så månge drinkar som du kan få i dig, sälj droger till alla som är 12-13, det är i den åldern de börjar, och gör dem beroende, då blir du snart stenrik, misbruka unga tjejer de ber ju om det, ljug och ljug, trening gör mestare, ljug alltid och best, skyld allting alltid på alla andra. Ja börja i vilken ända som helst, du blir i alla fall Någon.

Jag blev nestan redd här, tenk om någon säkerhetfolk med Bingöversättning läser detta och inte förstår att det är ironi. Det funkar dessutom bara om du i början är genomrutten, men anldeningen till att folk användar desa metoder är ju att det ger vinst. Folk gillar ju dessa, de får och tar plats, fast ofta i lightutgåver.

Det är vinst i det, och därför kommer det alltid vara hierarki, krig och massutrotning av folk eller fe. Vad poängen är. i dag är vi på glid åt trumpfhållet, för det ger större vinst att var ful än snäll. Och nu är det igen satt i system; ja om det gör mig i bättre humör, nej absolut inte. Jag är trött, även trött på Facebooken där folk delar orätter med några likasinnade. Har de aldrig varit på forum där det är många? Där handlar det inte om miljöfrågor du, och de har många följare. Det går inte att sitta nåra få tusen och klaga på politker och andra för miljöbrott. Det är ju lika dumbrum som jag är, det är ju alltför anstendigt, jag har börjat bli arg på dem, om de tror att 5000 kan sitta innespärrade på Facebookforum och ändra världen, så tar de ju: steg ett varianten, och nu som jag har lärt er alla vad som lönar sig och inte, så kom inte efter och säg att ni inte visste! 

Jag menar självsagt inte detta, det är ju de anständiga som blir idealister, som röjer upp, som törs ta i skiten och som är hoppet för en eventuell framtid. Om och om igen. Och därför finns det trots allt några anständiga kvar, tills klimatändringarna har tagit dem med. Tog jag hoppet från er där, ja men då måste ni verkligen skylla er själv, det går ju inte att giftbespruta jorden, att förorena och fiska upp all fisk, och snart hälften av alla arter och leva som ni inget vet, är ni nu även alldeles dumma, Trumpf lönar sig bara korsiktigt, det budkapet tar egentligen död på oss alla för alltid.

Nu får jag riktig ta i hur kan man sitta år efter år på den j... facebooken och se på att vi utrotar och utplånar oss själva utan att ragera, hur dum går det att bli, hur hjärndöd kan man vara, det var därför jag gav upp den j... facebooken, hjärndöd och o co reagerar inte på att bli utrotat, ja väl bekomme. Jag gör!

en av mina minsta det gör du emot mig. Det låter så vackert, det borde vara ett ledmotiv, och om någon hade gjort det emot mig hade bloggen inte funnits till. Jag åtekommer till något jag tidigare skrev, du kan leva ett helt liv utan att leva, den dagen någon ser rör eller berör dig, blir du född. Och när du blir sedd och accpeterat, kan du leva ett liv. 

Jag är ingen maskros, jag kan inte ta mig upp genom asfalt och betong, kanske jag blev som en klätterväxt på ett berg, och är beroende av ett fäste för att fortsätta, när jag inte hittar något feste ligger jag risligt till och hela jag kan ramla ihop i bottnen av berget. Jag är beroende av ljuset för att orientera mig, och det är slitsamt att alltid måste hitta nya fästen i berget och precis som när vi vandrade som barn, och toppen var målet, var det alltid en högre topp bakom toppen osv osv, jag var så utsliten att när vi nådde toppen så det blev nästan likglitig.

Jag praktiserar det själv mot andra, försöker se den enskilda, men det är drenerande, säkert så länge jag själv inte känner mig riktig som någon.

Tänk en dag och möte någon eller några som tycker om just klättreväxter och som inte har ändamål att klättra i den. Tänk en dag att bli accpeterat för just den jag blev, utan färstarka blommer och utan att ge ekomomisk vinst. Tänk om det finns folk som gillar just den växten och som låter den klättra mot ljuset, men som ger feste just när det behövs.

Det hade varit något det, just som när livet börjar.