till ego?

Det hände något i mig då jag hörde på zombie eller överlevnadexperten på P1 soomarprat det här året. Jag har pratat miljö och klimat och stått upp för människovärdet alltid, och för döva öron stort sätt, jag lever inte i en ekovärld, jag lever i en egovärld, både som familj och med boende.

Vad var det som hände då jag hörde på överlevnadsexperten, jag hörde en egoröst, som sa att visst kommer miljökrisen, men det går att förbereda sig själv. Det handlar inte alls om att jag tror att jag komer att överleva, men jag förstod att jag har räten til ett liv fast vi krisar, och att min infomationsplikt kanske gränsar till utplåning - av mig själv.

Visst har jag rätten att njuta, flytta på mig och hitta det livet som jag tror jag vill må bra i, att prata för döva öron? Jätteinspirerande garanterat utmattning garantert depression, garanterat avsaknad av allting. Nu var det en miljökämpe som kallade mig miljöhjälte, jag trodde så klart det var ett skämt. Fortfarande undrar jag, men jag tar den krediten och tackar för det. 

Tack och förlåt är de orden som motiverar mest, med tack kan du få folk till att gå jättelångt och med förlåt så går folk ännu längre. Tack och förlåt har nästan försvunnit ur ordförradet, fölåt säger man bara om man råkar komma borti någon, när man passerar. Och ordet tack tillhör likosm de underlägsna. vi har tappat anständigheten gott folk!

Jag har tänkt att javisst jag måste bli mera ego, jag har använd hela mig på miljöfrågan och kan inte kämpa ensam längre, jag behöver även leva, och återfå energi och njuta livet.

När släpper männiksor tag i orätter? Och de blir passiva och varför.

Hur långt vill de följe en argumentation innan de tänker: Extrimister.

Jag börjar med:

Släng inte skräp på vår baplats, det ser otrevligt ut. Pro?

Släng inte skräp i naturen, det ser otrevligt ut och skadar djuren.

Kast inte avfall i skogen vår, det luktar ont och det är inget trevligt där mera.

Hogg inte ner skogen, vår det är vårt gröntområde.

Kast inte plast i naturen, djuren kan skada sig och plast försvinner inte. Contra: Folk vet inte att plast inte bryts ner, i skogen ligger det påsar med bajs i.

Redan här når inte argumentationen den passiva majoritet. De går inte i skogar med skräp häller, men väljer bättre områder tills vidare.

20 argument senare: Köp inte produkt av Palmolive Calgate, de använder palmolja i sina produkter, och bidrar med skövlingen av regnskog. Contra contra contra-varning. I dag måste man ha lång utbildning för att förstå konsekvenserna av Palmolja i deras schampoo tandkräm eller handsåpa.

Redan i början slutar de passiva öronen, det handlar inte om dem, männiksor är jordens centrum, det är vi som bestämmer.......

Det går inte att nå folk, de tänker genast att det är extremt, de kan inte identirfiera sig med något de inte kan se förstå eller höra någon prata om i sin egen miljö. De bryr sig lite lite som när människor drunknar i Medelhavet, barriärrevet försvinner, djur förvinner från Afrika, de har inte kopplingen till männiksan annat än som odödliga. Fortfande är vi suverana i egna ögon, vi har antibiotika gevär bomber och kan möta alla faror. 

Det är deprimerande att försöka nå ut, SvT och NRK är för dumma till att förstå problematiken med. Detta är pausinslag imellan Nyheter och väderprognoser. Det sägs i parentes, de förstår inte att vi bara är som vilka som hälst noshörningar, dvs snart gone. Hur klarar de att låta vara att vilja förstå?

Game over!

och hur kan vi inte. 

Nu har jag följt kloka människor länga på Faceboken, och de lägger otroligt mycket arbete ner, är välfomulerade och lika standhaftiga som tenn soldater. De jobbar hårt och seriöst för varje millimeter av änding mot ett grönt och välstdat samälle, samtidig växer extimismen, Ryssland rustar upp och sponsar extrema rörelser som vill illa. 25 % av Sverige stödjer SD och kanske motsvarande stödjer Trumpen i Amerika. Trump betyder trotsålder på mitt språk, han lever upp till detta.

Kan vi ändra något via slutna små forum på Faceboken. Det är säkert många som jobbar för miljön utanför Facebook, och använder bara facebook för att dela information, mobilisera och dela evenamng samt när nya positiva händelser förändringar samt prata med likasinnade.

Men förändrar det något? Jo självklart. Ändrar det tillräckelig, nei självklart inte. 

Public media är inte oberoende, de följer en agenda, och den är inte grön, den är riktad mot krig invandring, och deras experter har kostym och jobbar i EU parlamentet och vet inte vad biologisk mångfald är och tycker den är oviktig.

Att ge upp, är ingen lösning, att ändra riktining, arbetsätt och inhämta energi är viktig. Om jag använder min tid på Facebook, gör jag lite grann, om jag ger mig tid att tänka, hämta kraft och samlar mig, vet jag lättare vad jag kan och inte kan göra.

Jag tror värlen rustar till krig, och jag tror public media är pådrivare. Aktivt? nej det vet jag inte, men passivt, jo!

När jag ser världen i dag ser vi folk som ine längre hälsar, vi ser en vård där ingen vårdas, vi ser massutbränning på arbetsplatsen, det är svart att dra paraleller till gas kammare, men om man lagar en kjedje och börjar med att folk inte säger hej, vården vårdar inte, folk bränner ut sig, så är vi redan långt från det värdiga, och om vi snur på det: folk bränner ut sig men vården vårdar inte folk längre och det finns inga bemötande.

Det är något som kallas metaperspektiv. Då får man vara fågel ett tag och få överblick.

Om public media aktivt väljer krigstema, aktivt väljer bort miljöhoten så är vi i den klassiska historieböckerna om krig och krigshjältar, fiender och förlorare. 

Det är inget metaperspektiv, vi befinner oss i en allvarlig miljökris, och faktumet är att det är för abstrakt för media politiker och folk flest.

Donald Trump har alla svaren, tror folk, och sannorligen går det mot krig anarki och massutrotning, det finns bara förlorare i dessa scenarier. Och kanske var det media som sviktade. De valde inte ett metaperpektiv, de valde opportunisme, kappan efter vinden, de valde att inte veta vad biologisk mångfald betyder, de valde experter i blå och grå kostym, men så friserade hår, att inget hårstrå ligger åt fel håll. Har jag ett metaperspektiv när jag säger detta, om frisyrer och hårstrån.

Självklart!

Ok jag har igen kommit till en ende, ende gelende.

Jag är nog inte en riktig miljöhjälte, jag stångar huvudet i väggen. Och tiden på Facebook, för miljön får jag pausa. Jag får ge pängar till miljö-organisatoner i stället. Jag är inbjuden av Greenpeace på deras sidor, men är nollställd, Hur kan jag bidraga där? Senaste kommentaren på denna bloggen var i 2014. Det jag skriver här är ju personlig privat och egnar sig till intet. Jag kommer inte att bli någonting än så länge. Kanske det inte är en dålig egenskap att vara vid vägs ende. Rent realistisk fungerar inte det jag gör inte, i syfte att sprida miljökunskap till ett bredare publik, att själv sitta i forum där klockan tickar mot +1,5 % C och luftens CO2 har förlängst passert 350 ppm. Rent husållsmässig förbrukar jag mig upp, på facebooks miljösidor, jag åstakommer lite grann, men det är mindre än en droppe i havet. Skal jag göra något måste det vara minst en droppe. Jag har varit med på fossil free Stockholm, Ok de kör sin agenda och jag lyssnar, men bidrar inte. Vägval? bortkastat tid för fossil free gruppen, och miljön. Jag är uppväxt i drama, där jordens undergång var minst varje månad, vissa sjukdommar inom familjer är så, och därmed finns det en gräns inom mig att vara med och följa scenarier utan att kunna hindra det. Om jag hade ett potential att göra en större skillnad hade jag ju gjort det, jag har försökt, men gör inte större skillnad, som jag kan tolka det. Mitt liv är förföljd av tystnad. Allt jag har gjort och gör saknar konkret tillbakamälding. Jag vet att jag är kunnig analytisk och en klant, samtidig. Jag tackar fortfarande för benämningen miljöhjälte, men är enligt egen analys inte tillräckligt det, jag är trött på forumen på facebook med 5000 miljöaktiva som i stort skriver till varandra, spridningen vidare är 0,5 % gissar jag. Medan medeltemperaturen och förstörningen går långt fortare. Jag backar ett tag, försöker att få ett metaperspektiv, och hoppas att bryta förbannelsen från den onda feen, så att folk slutar besvarar mig med tystnad, jag kommer inte vidare då och inte mitt bidrag för miljön. Om jag skall bli någonting som gynnar flera, måste det vara i en dialog, någon som besvarar mig och vägledande, och att det går att båda håll. Att vara passiv i fossil free stockholm och jobba på facebookforum i motgång, medan klockan tickra mot för sent, går inte, ensam. Jag har förslagit möten, och bemötts med tysnad. Jag är därmed igen vid ett vägaval, och om jag nu tar den breda vägen ett tag, så kan det leda till något eller så leder det inte till någonting alls. Jag har en känsla av inget alls, och den är inte roligt!

De stackarna som läser detta måste bli deppiga, det är ren framtidspessimism. Kanske jag ändå inte är så manlig och nerdig, jag är kvinnlig och svängig.

Ja skitt det samma, om det måste vara så är det så:

Ok jag är så less på miljörörelsen, den enskildas behov av beundran och dess avsaknad av samarbetsförmåga. Med mig, ja just med mig! Högmod? Ja absolut, men jag undrar hur de tänker komma vart! Grr............ Ja jag vet alla er äldsjälar som jobbar för miljön och agerar. Men fankern att jag är fel person på fel ställa till fel tid, någon med riktig högmod, måste dra med miljösubbarna till en riktig flokrörelse. Det här pulandet går ju inte, det likna omani - ursäkta datadysleksien. Miljörörelsen driver navelbeskådning, medan fåglar djur och natur och klimat och mat försvinner med tomt prat.

Om jag vore King, så.... Jag skulle önskat att jag var rätt person i rätt position och precis med tiden fick folk med i en folkrörelse, utan beundran, jag kan gärna gå i burka, eller morgonrock, ni kan kalla mig vad ni vill, men för fankern tiden går ju och genstridige förgår.

Kanske det är turen, vi går emot 3-4 graders uppvärming och det är inget jag kan göra åt det. Det går sannorliken inte för människan att överleva med denna ändring, som lika kapitialsimen är självförstärkande.

Om jag eller någon inte får till en folkrörelse, är alternativet att ta det lugnt, de jag inte kan ändra, kan jag inte använda mig upp på. Hängmatta och solsäng och badplats och co. Kampen är över och nu väntar ett annat liv, där jag njuter av livet medan den enskilde i miljörörelsen driver sin frenetiska kamp mot klockan som har passerat ett-komma-fem och det går inte att kämpa enskild mot ett väderkvarns-ur. Miljörörelse och co, jag lämnar er snart, och inte kommer jag bli saknat. Jag var nog fel person i fel position och på fel plats i livet. 

Inom retoirken är det bara de som har etos patos och logos, och som säger rätt ord i rätt tid, som blir Gurus. Kanske jag bara skall ha mindre högmod, och bara göra lite grann. Det kankse duger, och troligen duckar mr. Guru fram själv, när tiden är mogen för honom.

Jag känner mig inte igen, av och till på miljösidorna på Facebook, blir tungan lika vass som en syl, och den liksom bara kör rakt i eller på eller mot eller med. Jag som är så snäll äh var så snäll, nej så är det att en människa har flera sidor. Men det sylvassa tastaturet, är något nytt, det är när en har fått nog, och nog av trams och flum och dum. Tyvärr blir jag i perioder känsligare och då är det andras ord som kan kännas som en syl eller kanyl, allt eftersom. Jag kan ju vara tuff bakom tangenterna, men vill jag något i det verkliga livet, måste jag bli tuffare utanför skrivande forum. Det är ju inte bra om jag uppträder som en fjösnisse live. Och mina slapsticks, som kan vara avväpnande, blir rätt tomma om jag vill något.

Live är något annat, det handlar om en annan typ av känslighet, världen speglar hur jag mår hur jag står hur jag går, vilka kläder vilka väder och vilka säder. En måste vara expert i sociala regler, kunde tolka en situation live, kunda ha som i retoirken ett ethos, en framtoning som väcker folks tillit och tilltro och samtidig ha myndighet eller auktorietet nog för att andra väljer  att vilja gå med en. 

Jag tar miljösaken på allvar. Och alla som kan bli auktoriteter och våga stå i oväder och inte vara en vädertupp på taket som vänder kappan efter vinden behövs. Är inte det mycket begärt av en enskild människa, ju det var enklare förut, då en lättare sto tillsammans, men historien är full av kvinnor och män som vågat kliva fram för det de tror är viktig. Norksa Ottar var en. Och den dagen en själv väljer bort sig själv som stjärna men blir ett fora för det som är viktig, så blir det viktigsta inte jag, men det jag säger och åstakommer.

Ännu är jag inte där, fortfarande tycker jag inte om att bli beglodd, och använder torr humor förr att dra fokuset något annant ställe, fortfarande är jag mycket av en Bridget, och kommer att ramla i tårtan om jag skulle komma för närma något fiint kalas. jag vet ju inte, kanske duger det som det är, eller så tar jag över showen och påstår att det är stilig att ramla i tårtor, och gör det till min gimmick!

Tiden är inne för alla oss som ramlar i tårtan!!!

..Bridgetfaktorn. Har någon sätt hur rödvin ser ut när den rinner nerover en vit vit duk. Jag var bjuden med på bröllop, detta var mitt första seriösa förhållande och jag var 23 år. Jag var bjuden med och mer kommer jag inte i håg bortsett från att jag är ohäldig och mitt fulla rödvinglas välter och rödvinet rinner bortover brudparets vitvita bordsduk. Klick så kommer jag inte i håg mera för skammen tog liksom bort allt vidare.

Rödvin kan ställa till med mycken elände nu vara sig innabords eller uppåbords.

Ja, här går det inte att skilja på eko eller inte eko, personligen gör de samma eländet.

Bortsett från naturligvis, att ekologisk produktion är bättre för miljön.

Personligen dricker jag inte numera, om det var denna episoden som avgjorde vet jag inte, men jag tror nog att den inte tillförde någon större uppskattning av röda vinar i alla fall.

Min moster är hel, men hon ville bli helarg, om jag säger att min kusin är delt. Jag såg i många år bara den delen som jag tyckte om, men den andra delen som vänder sig efter var spotlighten är, har en baksida av att vända ryggen till. Nu har jag mött flera av dessa som söker ära och beröm, och ingen bagatell för stå i vägen. Det har nog ett pris, de tål inte att du har sett, och ingen kritik, och då avvisar dig inte styckevis och delt men fullt o helt. De söker något som kostar något och vill inte alls ha någon som kräver något annat än gillanden. Jag tror inte ego är kompatibelt med eko, ekologisk tänkande är nog egentligen en annan typ männsika, hel och envis och säkert lite för lite flexibel. Det är lite Jerusalems gullbelagda gator, kontra att aldrig kunde lämna Etiopien.

Många som söker ära och beröm, vill bli ihågkommen i historian, men med kommande klimatförändringar, kommer sannorliken inga böker överleva denna tiden häller, det är lönnlöst att en gång försöka bliva odödliga. Det är ju inte så trevligt att vara den som hävdar det häller. 

Men det måste vara mera bekvämt att vara ego, men även har det ett högt pris.