Trädgårdar följer med hus, och dessa gillar vi att designa, vi köper fagra växter som vi färgelägger vår trädgård med och vi tar bort ogräs, dvs alla blommar vi inte vill ha, de naturliga.
Vi vill häller inte ha dyr i trädgården som sniglar- som mördar eller någon som ser ut som geting eller fästing, dvs alltifrån humlor till spindlar.
Trädgården har sin egen agenda, och varje vår
har den ställd till med så mycket oväsen att vi får jobba med den hela sommaren, med bekämpningsmedel mot mossa och blommande ogräs och fula insekter; då kommer det färre fåglar, men vem ser det? och skitt det
samma, då vi inte vet vad fåglen heter ändå,eller ogräset eller insektet.
När man övergår från att kalla en vildblomma för ogräs, som är vanligt i dag, så har en förskjutning
skädd; en blomande blomma är inte ogräs, det är och blir en blomma, och om manniskan inte kan dess namn och därför stoppar det i facket ogräs, har den hamnat i facket oönskad! Blommor är en då perenner, ofta
importerade framodlade och även möjligt genetisk manipulerade.
Detta håller vi alla med trädgårdar och balkonger och odlingar med på.
Men för miljörörelsen är detta en av orsakarna till att
ingen lyssnar, det är naturlig, för de flesta, att bekämpa växter och smådjur vi inte vill ha nära, och ett större budskap om att skydda naturen når inte riktig fram hela vägen.
Då min man och jag
kom till Sverige fick vi en överraskning, de drev skötsel i naturskydds-områden, i naturreservaten. Hur fasan kan man driva skötsel utan att ha en total kunskap om allting från jordsmån till vad som befinner sig under ytan
av liv. Skötsel är tillrättaläggande och en ingripan i naturens agenda. Hur kan människan, våga sköta något som i grunden sköter sig själv. Och från vems agenda sköter de naturreservaten.
Kulturlandskapet
är ett exempel på att skötsel gynnar biologisk månfald estetik och harmoni, men där är det kor och andra ovetande kreatur som betar och öppnar upp landsakp och ger det en av de vackraste typer av natur i harmoni med kultur,
och skötseln är självklart i sampel med människan, men just arbetet är det djuren som står för. Jag kan aldrig bli vegan eller vegtarinaer, jag minns för väl min fars gård, fjällgården med alla
de fina djuren får kor hönor en arbetshäst och kulturlandsakpet och dets kompletta skönhet.
Naturen finns den? urskog utgör ca 0,1% av totalen, människan har varit överallt, det räknas som näringar, skogsdrift,
gruvdrift, och energi, forsar och älvar har tyglast och dämts upp, för att producera energi åt näringsverksamhet, och ett komlext och komplett system av energiöverföring via strömkablar och nät samt vägar
korsar landskapet som ett regelbundet mönster över hela Skadinavien; det ses från flygplanet när man åker lågt med propellflyg i solsken.
Friluftsliv och allamannarätten utgör människans kontakt
med naturen. och de flesta njuter av att vandra fjällen, eller vandra i leder t.ex Sörmansleden, och det gäller i grunden de flesta miljöengagerade eller inte. Det upplevas som naturen är överallt, och det är så
lätt att ta den för givet. Men där gillar inte folk farliga djur, antigen det är rovdjur eller fästningar, de verkar även tro att "naturen" tillhör människan, och de som stör ska bort.
Detta är tre problem
för de som är miljöengagerade, att människan verkar tro att de äger naturen, att de kan bestämma över den, och att de inte har kunskap om vad som är en hälsosam och frisk natur och med det: vad som naturlig
finns där, växter djur, mikroliv och samspelet i naturen. Det naturliga sampelet, och respekten är borta för naturen som en egen "organism", som följer naturlagarna; den som inte riktig alltid följer människans lagar reglar
eller agenda.
Åren efter andra världskriget har benämnts som Antroposen, eller några räknar den från den industriella epoken. Det som är lite obekvämt med den, är att nu är människan den som
har största inflytande över naturens och klimatets utveckling. Och vi har varken intelligens medkänsla eller förståelse över gudarollen vi har. Vi har blivit farliga, inte bara för naturen men även för djuren inkluderat
Homo sapiens; vi sitter i dag på knappen för massutrotelse. Med kontrollen över denna knappen kan vi komma till att utrota oss själva, de flesta totalt ovätande över den rollen vi männsikor har tagit.
Just
som under den kalda krigen, då stormakteran med dess presidenter satt med den knappen eller makten över den, som kunde ha utlöst atomvapenkriget med konsekvensen: massutrotelse!
Och den som håller på knappen och kan utlösa
den nu, är alla vi människor och vår dumhet och ovetskapen över att vi måste samsas, så att vi inte tillsammans trycker på den gröna knappen för storskalig utrotelse.
Media informerar inte, tidningar
eller nätet informerar inte, om knappen och att vi är i ett läge där vi alla redan trycker på den gröna kanppen.
Att inte förstå sin egen roll i samtiden är skamligt, jag skäms när jag ser på
teve och läser tidningar, jag är en människa och skäms över det.
Nördar behövs; fågelskådning räknas som nördigt, halvgamla män med stora linser, suck, de har inge liv tänkar vi yngre,
väl jag har även nästan tänkt så. Dessa män som står i timmer och kollar på fåglar, härregud, skaffa er ett liv eller en hobby, tänker man. Men dessa nördar är livsviktiga för naturen,
de ser de benämner och de rapporterar om fågellivet, som absolut är en viktig del av naturen. Det de skådar och inte förgör, är de fagra fåglar med sina stora skillnader i levnadsätt och som gynnas eller misgynnas
av olika faktorer.
Efter själv ha börjat se på fågalr öppnas en ny värld, där utspelas som hos människan drama och intriger och kärlek. Men fåglar är inte bara fåglar, en lundefågel
och en skata är ganska så olika och lever i skillda världar, men är delar av samma helhet precis som vi människor är.
Min man är insektsbiolog, och det är svårt för människor att fatta vad det
är för mening med det han gör. Det är lätt att generalisera insekter under gruppen vägglöss, det har jag haft på min studenthybel, tre gånger: terror, utan tvekan, de visade inte alls någon respekt för
mig. Jag var uppbiten på morgonen och efter ett tag tyckte de att de ägde mitt rom, de sprang runt även på dagtid, medan jag utvecklade vägglössfobi. Vi hade en intressekonflikt, jag och vägglössen, de gillade mig,
jag var födan, och jag ville inte vara födan, jag ville ha de bort.
De ble gasade tre gånger innan de till slut blev borta, och min själ fick frid ett tag. Ja så är det med oss männsikor, det handlar i bland om dem
eller oss, att bliva uppäten levande är läskigt, att bli gasade är utrotning; nu är inte vägglössen rödlistade, de är på frammarsch på grund av vårt resande till alla världens hörn, de
kommmer med oss i våra resveskor. Och vi människor tror att de inte har känslor, de har knappt närver, och precis som med alla små ryggradslösa djur och växter, så menar vi människor att de inget känner
eller tycker. Ja det är möjligt det, jag har ingen aning, men de tillhör ändå naturen.