Vi lever ungefär som dygnflugan, en väldig kort tid på jorden.
Men varje individ har egon, som inte förstår sin lilla roll. Vi har huvudrollen i våra egna liv och kämper om platsen solen mittpunkten
och kämpar för att inte bli nerkämpat, våra egon tar palts, och nu är vi snart 8 milliarder eller 10 milliarder, med egon som skall ha plats, ja egentligen kämpar vi om den i varje möte och i varje grupp startar en egokamp.
Jag börjar gilla koncpetet retreat tysnad utkant skog frid.
Att inte få plats är att tillintetgöras, så därför behöver egon mycken plats, och revir och statusmarkörer, varje individ tar stor plats, då
vi är mera än bara individens storlek.
Jag är en typ observatör, men som alla behöver jag plats.
Det är så mycket som ryms i en människa, varje gång en männsiska dör går ett helt
bibliotek i graven.
Jag har haft en riktig kris, jag har förlorat min far, men mycket mera än det. och samtidig som jag förstår att vi är för många på jorden, så är varje människa ett bibliotek
med många historier.
Trist att vi måste kämpa om platesn solen och reviret. Från jord är vi kommit och till jord blir vi, och plötslig tar vi ingen plats längre. Men moder jord får lida för det vi gjorde
innan.