och jag

Jag läser om anknytningsteori, enligt den tillhörer jag kategori 4, desillusinerad anknytning, ja den heter inte precis det, men nästan. Och alla min första kärnfamilj gav sig på mig, med hot, slag, straff eller frånvaro. Då ligger jag risligt till enligt boken och ja det gör jag.

Alla vidare anknytningar har svikit, min kusin, min barndomsvänninna, min man. I deras kontrakt har det ingått något jag inte kan uppfylla, och då kommer straffet.

Jag bor hos en väninna nu, och hon gav mig en insikt jag inte hade: Ingen kan se på dig att du inte har det bra, du verkar alltid verbal och intellgent. Och det går inte att se på dig hur du mår.

Jaha jag trodde att det lyste utanpå hur jag mår och vem jag är. Och när jag berättar blir det därför inte trovärdig, för många, sa hon.

Jag har inga band till andra, jag törs inte, däremot tror jag många har band till mig, jag bryr mig uppriktigt om andra, jag ser hur de är och hur de mår, jag stödjer andra, inte för att de vill men fördi jag ser de är som mig, och jag gör det helt naturlig. Och utan att vilja ha något för det. Jag gillar inte orättvisor, och vill inte att folk skall trampas ner.

Jag ger, men är oförmögen att få, att fråga eller liknande, jag vet inte vad jag skall fråga efter, och när jag uttrycker hur det är, ser folk konstigt på mig.

Jag är ett vandrande Tabu, visst har jag haft avlönat arbete innan jag fick barn, jag har haft stora ambitioner, jag är gift har familj hus och hundar katt och trädgård. 

Mina barn är det största, men jag är mamma och jag banden jag har till dem, handlar om att de  inte ska bindas, men är fria själar. Jag förstår och förösker ge dem det.

Men efter jag fick barn fick jag igen ta itu med min skruttiga barndom, jag har jobbat rätt mycket ideellt, och jag har alltid en inriktining framåt.

Men i samhällets öga förblir allt med mig Tabu, fram till de senaste åren har jag i stort alltid mått skitt, jag klarar inte samhällets krav på at jobba 8-17. Allt jag har skrivit i denna bloggen handlar om tabun, i denna bloggen säljer jag mig och alla mina tabun, ideelt.

Det finns inget som inte är tabu med mig, enligt kraven.

Ok jag ser inte ut som ett tabu, och därför får jag häller inte stöd, och inga band; det är det som gör mig så sårbar, alla vet ju att de som klarar sig ingår i något nätverk.

Här pratar vi verkligen om moment 22. och det är jag som är Moment 22, jag borde vara en filmroll om en kvinna som är Moment 22, jag har inte riktig sätt sådanna filmer om kvinnor. Det finns nu flera än jag, det brukar alltid finnas någon liknande. Om jag tillböd den likandne kvinnan ett band ville hon då knyta an, nu är det jag som är kvinnan. Jag vet inte, ingen har erbjudit sig dessa band utan villkor, som jag vet.

Som är tabun. Tänk om alla mina sorger får komma ut, de behöver det, det går inte att prata om sorg, den ventileras som tårar, jag tänker hitta ett ställe för tårarna som är som då är lager på lager de har alla färger, men alla typer sorg kan väntilers som tårar. Antigen förgiftar sorgen mig, eller så får den rinna ur, jag väljer det sista alternativet, och ringer sorgexperten: Presten. Presten som sitter och lyssnarmed tystnadsplikt till alla tabun som vi alla delar, och ändå räknas det som så lågt att det finns inte plats för detta i vårt maskinerade samhälle, det är som salt i maskineriet. Och systemet ville ha fallit isär av salta tårar, det är för mänskligt och allt som är för mänskligt är tydligen tabun. Det räknas som svaghet att var en männsiska och vi skaper ett samhälle för maskiner som robotar, utan mänskliga skavanker.

Människan är ett tabu!

Det är tabun det, och här på sidan finns det lite reklam som poppar upp nå och då, flera gånger har texten: varför fula kvinnor inte hittar män, inte exakt citat, och när jag gjorde ett test på hur jag såg ut, så blev det skölpaddda, nåja, kanske är dete män som jobbar här med, de jobbar nu öveallt dessa män 😎och de har med en kvinna med astigmatism att göra, så jag ser inte riktig hur jag ser ut, eller jag ser kanske inte ut, bokstavligen. Mne det gör nu inget, jag får säga som Elvis, bara inte mina blåa skor, eller för mig bara inte mina vackra döttrar mina pärlor, den innre skönheten blendar den yttre vackra, jag har de bästa döttrar och jag älskar dem oändligt. Det spelar inte så stor roll när det kommer till mig, och ful i munnen har jag tillåtit mig att vara här på min sida, som ändå inte är min, någon skulle vilja tjäna lite mera på detta, som inte är min sida, någon annan styr här med, men det är ok. För i dag styr pängar men makten kommer alltid till att sitta hos dem som tar sig till rätta. Jag kan tipsa om vem jag vill reklamera för, 😎vad med Greenpeace, WWF eller ganska enkelt Naturskyddföreningen, jag kan inte reklamera för någon bok, då jag inte har skrivit någon, eller för mina målningar då jag inte har sold några, eller för mina taetralska förmågor, då jag inte är kändis, jag är ingen god reklam, jag skriver om tabun, jag arbetar ideelt, jag ger en hand i bland till en ensam alkoholist, eller en utslagen ger jag mitt smil, ok jag säljer dåligt och är inte intresserad av att klättra, ursäkta reklamsäljare, jag säljer er med, och rent ideelt. Men vill ni ha ett varamt smil den dagen det blir kallt, så välkomna, ett smil skapar ett smil och gör världen lite trevligare. Att få ett smil eller goda ord gör världen lite hyggligare. Och javisst det säljer inte, men det tror jag, i ett varmt samhälla så köper människor ändå saker, men kanskse mera det de behöver.

Som fina blåa skor 😎

Bajs! är tabu, lever vi nu så fria, vi får ju kanppt säga tycka eller mena något, gå med omaka skor, säga emot konsensus, ja svära i kyrkan är ok i dag och dansa och sälja! ja i dag säljer vi båda det ena och det andra, vi säljer kyrkor i dag, till markanden. Vi kan inte odla båda gud och mammon, javisst, idag är gud död, leve saluhallen. I dag får vi sälja men måste då vara totalt marknadsanpassat, ärlig mina tabun säljer inte, och jag orkar inte kläder längre, ja men det är olagligt att gå utan. Jag orkar inte de stora köpcentren, jag kommer att svälta ihjäl. Sjuk kärlek är även tabu, och där måste jag medge, att det måste vara tabu.

Några tabun är funktionella! för att inte skada andra, och det är nog meningen med tabun.

Att naturliga känslor blir tabun dödar, eller annorlunda beteende eller omaka skor eller trasiga skor. Tabun skall skyddda mönniskor, inte döda dem.

Att vakna upp, deppig, efter en halvsövd natt, dagen är redan skriven med grå bokstäver.