I bland händer uförutsädda saker, vi skall på semester, så blev mannen sjuk och sitter på akuten.
Men nu är det värsta som kan hända inte att vi inte reser, men att mannen inte är sjuk.
Ja då får även bloggen några ord till, nu på tomgång, eftersom orden följer tankarna, som just nu flukturerar.
Förförra dagen dog min vänninnas mor, det har varit bortgångarnas år
i år, från den äldre generationen, men sedan flera av dessa har haft stor betydelse, så märks det.
Förluster nära väcker känslor, trots det är det naturlig när de äldre blir borta före
de yngre.
Det är lite av konceptet, och man förflyttas själv ut, då yngre tillkommer och de som har gått före en faller ifrån; det är även en naturlig påminnelse om den begränsade tid vi har
fått.
Och sedan vi alla skall vika för att ge plats för de nyfödda vackra barnen.
Vi får inte glömma bort barnen, de är en gåva, för de som har tur att få dem och skall skötas om på
bästa sätt, så att de själv sköter om på bästa sätt, osv..
Det är lätt att låta det negativa ta över och glömma bort barnen,
som är en gåva livet gav oss.