i

I ett radioprogram sa damen att kroppens närvceller minns, ja när kroppen reagerar på något som händer. Min kropp har gått i totalt försvar, ryggen är som en alarmerad inbrottsalarm hos drottning Elisabeth II. Jaha när jag ser runt mig ser jag ingen fara, allt ser fortafarnde nästan lika ofrarlig ut som förut, och jag sitter ju i mitt hem, dvs hemma och jag agerar som om vi just blivit anfallen av något jättefarligt, men det är ju inte något jättefarligt just nu?

Den kommane klimatkrisen, en ökad orolighet i världen, pest och antibiotikaresistens javel, men inte akut just nu, denna kroppsliga reaktion är trots allt självförsvar. Nej jag har bara trevliga personer runt omkring. Och tankarna går ju runt som vanligt. Men någon alarm har gått inuti mig som varslar om fara, ja akut fara, och jag kan inte fatta vad det är.

Ok kroppens nervceller minns; minns vadå? Tänk att jag är dummare än mina kroppsceller, för någonting reagerar jag på, men fankern heller om jag kan klura ut vad det är.

Now is the nearly the last day of my blogging experience.

If I will miss this? well everything must have an end.

And you don't know what you have untill you loose it oh baby baby baby.

Only miss the sun when it starts to snow.

Ther will be no white flag upon my boat.

The point of no return?

Well time will show, life is short, Lisa goes to school, and so on.

Then we end todays session with a very sad song: