på stadsvandring. Varför gåsen Abel? För att det rätt och slätt nästan är den lägsta punkten. Att vara gåsen Abel, som virrar runt och runt, och slutklämmen verkar vara väldig långt
borta just då. Jag har ju ärvt min mors virrighet, det finns inga fast punkt längre, dvs att jag kommer inte av fläcken och virrar ödeslöst och ödesmäktigt omkring. Och varför Abel? Det är för att det
är så mycket av en manlig gubbe i mig, en man med grumliga och grundlösa skämt som bara är helt hopplösa. Som en av de andra gubbis-arna. Och dessuten var Abel en skådis i Norge, och inte en så jätte-charmig,
precis. I kväll skall jag på Sture-plan och där möter jag säkert Madeleine, Carl Philip och alla de andra insidarna. Gåsen Abel med sina långa hals som virrar runt och runt ovanpå kroppen, för att med sig allt
åt alla håll.
Gåsen, flåsen och måsen.
Med komp.