hämtning

sparkar någon, och känner smärtan, så är det nog empati, och man sparkar inte någon.

Utan att värdera bra eller dålig, så blir en långt mera effetkiv utan att känna av smärtan, men då passar man i olika typer av jobb. Om en jobbar världig nära männsikor, så är det bra med empati, men jobbar man för effektivtet, så jobbar man bättre utan att känna av just det. Det är en genetisk variation. Jag tror inte det är bra att jobba med utsatta och inte känna för dem, om det är effektivt, ja säkert, för det kostar att känna att det gör ont när man sparkar någon. Troligen är det förmågor som många har i sig från början, och det är gott möjlig att uppfostran kan påvkera åt det ena eller andra hållet. 

Vi har nog inte förändrat oss sedan stenåldern, underhållning vid guiljotinen? det är väl som precis som förut, fina kläder, märkesklockor och fasad, har inte ändrat det grundläggande, när man läser böcker, så tror man att det tillhör andra kulturer och andra tider. Moderna tider?

Folk är precis som i medelåldern, visst kan folk lära in, men i bakgrunden sitter berättelser om spöken närmare folk, än klimatändringar och det som är så långt borta, att de inte kan känna av det. Variationen mellan männsikor verkar enorm, och under ytan försiggår verkligheten precis som förut. Där härskar den undre världens lagar. Och det hela verkar inte särsklit modernt.

Och inget som man egentligen hade velat veta av.

det är inga som läser sidan, det är självklart bara folk som klickar sig in, och tänker usj, innan de klickar sig ut igen.

Att vara engasjerat, ändrar inte sin egenbild, den är fast, engasjemanget är inte för egen del, det är större, och påverkar inte egenuppfatnningen.

Några av oss behöver inte vara allt.

Jag kom fel på klimatmarchen, i all världen hade jag hittat den adressen, Birger Jarls gata 58, då jag kom dit, tänkte jag vad i allvärlden, skall de här att göra. Detta är inte första gång jag har gått fel, det har repeterat sig genom livet, och jag har tänkt, hur kan jag som vet mycket, vara så otroligt dum, jag hade virrat runt där ännu, om jag inte hade fått hjälp.

Fy fabian för en olämplig plats, tänkte jag, och det var det verkligen.

Och man inser hur obegåvat begåvat man är.

Av och till så avslutas något, utan att en var förberedd, men det är i alla fall början på en fortsättning. 

Jag var som representant för anbo på ett patientträff och jag får schock på schock, det de berättade om vården, skakade mitt innersta jag, det var om enskilda läkare och vårdpersonal, som har mandat till att strunta i patienterna och deras allergier och journaler, som har makten till att avrätta folk, ja om jag förstod dem rätt, jag fick schock, det var många parallella historier. Det har skedd en förskjutning av makten mot det okänsliga, och omgivna av: vem bryr sig! kan de ge vård som leder till döden, jag hade aldrig trott det, om inte den ena efter den andra hade parallella historier, detta är systemfel och när okänsligheten sätts i system och får makten, och även ger den villkor, acceptans och rätten till att avgöra folks öden, så är det tid för systembyte. Det var som en Bäck-film, helt absurd, och jag klarade det nästan inte att lyssna på, blodet frös till is i kroppen, och feber-rosor kom på kinden, jag satt fullständig fastfrusen i stolen.

Tidigare i livet så trodde jag att vården var varma sängar, ägg till frukost, påtar på kaffen, kompetens och omsorg, i ordets egentligen betydning. 

Jag inser att jag var som barn inte var förberedd på livet, för jag har svårt för att fatta att det är detta samhället vi har skapat, det var inget av detta jag trodde var möjligt att åstdakomma.

Det är nära lägsta botten, och vi befinner oss där just nu. 

Detta samhället vill väl bara inga ha?