det är inga som läser sidan, det är självklart bara folk som klickar sig in, och tänker usj, innan de klickar sig ut igen.
Att vara engasjerat, ändrar inte sin egenbild, den är fast, engasjemanget är inte
för egen del, det är större, och påverkar inte egenuppfatnningen.
Några av oss behöver inte vara allt.
Jag kom fel på klimatmarchen, i all världen hade jag hittat den adressen, Birger Jarls gata 58,
då jag kom dit, tänkte jag vad i allvärlden, skall de här att göra. Detta är inte första gång jag har gått fel, det har repeterat sig genom livet, och jag har tänkt, hur kan jag som vet mycket, vara så
otroligt dum, jag hade virrat runt där ännu, om jag inte hade fått hjälp.
Fy fabian för en olämplig plats, tänkte jag, och det var det verkligen.
Och man inser hur obegåvat begåvat man är.
Av och till så avslutas något, utan att en var förberedd, men det är i alla fall början på en fortsättning.
Jag var som representant för anbo på ett patientträff och jag får schock
på schock, det de berättade om vården, skakade mitt innersta jag, det var om enskilda läkare och vårdpersonal, som har mandat till att strunta i patienterna och deras allergier och journaler, som har makten till att avrätta
folk, ja om jag förstod dem rätt, jag fick schock, det var många parallella historier. Det har skedd en förskjutning av makten mot det okänsliga, och omgivna av: vem bryr sig! kan de ge vård som leder till döden, jag hade
aldrig trott det, om inte den ena efter den andra hade parallella historier, detta är systemfel och när okänsligheten sätts i system och får makten, och även ger den villkor, acceptans och rätten till att avgöra folks
öden, så är det tid för systembyte. Det var som en Bäck-film, helt absurd, och jag klarade det nästan inte att lyssna på, blodet frös till is i kroppen, och feber-rosor kom på kinden, jag satt fullständig
fastfrusen i stolen.
Tidigare i livet så trodde jag att vården var varma sängar, ägg till frukost, påtar på kaffen, kompetens och omsorg, i ordets egentligen betydning.
Jag inser att jag var som barn inte
var förberedd på livet, för jag har svårt för att fatta att det är detta samhället vi har skapat, det var inget av detta jag trodde var möjligt att åstdakomma.
Det är nära lägsta botten,
och vi befinner oss där just nu.
Detta samhället vill väl bara inga ha?