hämtning

För man får vara ärlig, för det är precis vad är, jag sitta i tre timmar för att få en surfri mobil till att dela, till slut så kan jag allt om mobilens operativsystem och kan allt bortsett från att dela filmen från klimatmarschen. Envisheten är väl den som stör andra mest, den är inte en gång flexible.

Dags att byta, jag har tänkt nog, för nio liv, dags att ta i bruk det kreativa igen, försöka med design, med händerna, och nu går klimatsaken av sig själv, 60 000 bara i Stockholm är strax den kritiska massan.

När jag blir för trött så övergår jag till ren trams, jag skrev till de snälla som vill skifta, att jag kunde åka ner till Brasilien och strypa gubben själv osv osv osv och sälja köttet i förnema ställen i Stockis.

Det låter inget vidare, jag är egentligen extremt ruinerad slut och överkänslig över alla tvära folken. 

Okej jag var kärringa mot strömmen, men nu ser ni, är det dom och inte många nog än hade den nödvändiga kapacitet till att vända snabbt.

Men om folk kommer sent till bjudningar, se så var de välkomna.

Envisheten länge leva, jag klarade inte att dela videon på Facebook men YouTube, say no more.

Från youtube till graven, till Brasilgubben.

Då jag läste den som ung så förstod jag att det är en nödvemdig resa, genom egna ord som bekräftas bli man till, alla böckerna med betydelse har jag tagit hand om, och när jag öppnar den så blev den utgiven första gång 1978, skriven av Marie Cardinal, det måste ha varit ungefär då jag läste den. 

Men livet måste även ha en röd tråd, om livet slås i spillror, så fins det bara via andra, att ens historia bildas på ny.

Det är värdens största klimatsrejk i dag och jag borde vara jätteglad, det är jag också för jordens skull, men jag är inte själva jorden, och jag lever inte över hela jorden.

Jag är inte alls så glad, det är för att den egna historien inte egentligen har direkt att göra med jordens historia. Det har varit en så påfrestande tid, det kan ta lång tid att komma på igen, jag är helt slut. Hur hanterar man sin egen tid på jorden, det vore bra med en egen upptur parallellt med jorden. Jorden är inte alls säker den häller, den är plundrat och ribbat, det är bara spillror kvar av dens skönhet, kanske är vi där både jag och jorden, vid yttergränsen på något sätt, men självklart har det inte någon sammanhang egentligen. Men jag har också levt väldig nära dessa frågor över lång lång tid.

Genom orden blev även stödet för jorden till. 

Någon måste även föra andras talan.

Genom orden till andra blir någon till på ny.

I fall det fanns någon som ville förstöra hela ens historia.