För man får vara ärlig, för det är precis vad är, jag sitta i tre timmar för att få en surfri mobil till att dela, till slut så kan jag allt om mobilens operativsystem och kan allt bortsett från
att dela filmen från klimatmarschen. Envisheten är väl den som stör andra mest, den är inte en gång flexible.
Dags att byta, jag har tänkt nog, för nio liv, dags att ta i bruk det kreativa igen, försöka
med design, med händerna, och nu går klimatsaken av sig själv, 60 000 bara i Stockholm är strax den kritiska massan.
När jag blir för trött så övergår jag till ren trams, jag skrev till de snälla
som vill skifta, att jag kunde åka ner till Brasilien och strypa gubben själv osv osv osv och sälja köttet i förnema ställen i Stockis.
Det låter inget vidare, jag är egentligen extremt ruinerad slut och överkänslig
över alla tvära folken.
Okej jag var kärringa mot strömmen, men nu ser ni, är det dom och inte många nog än hade den nödvändiga kapacitet till att vända snabbt.
Men om folk kommer sent
till bjudningar, se så var de välkomna.
Envisheten länge leva, jag klarade inte att dela videon på Facebook men YouTube, say no more.
Från youtube till graven, till Brasilgubben.