hämtning

till nästa sista kapitlet i A. Christies senaste bok, om vem som egentligen var mördare, men om det nu var dem alla hade mest tillit till och det inte var styvmodern? För henne var det inte. Då har vi ett problem eller hur? Att den goda feen fanns med, eller inte? Men hur går det då i sista kapitlet, det kan man inte veta än.

Som barn lärde jag in allas värde, det går inte att komma förbi om en har fått med en normal uppfatning av världen, och visst ser jag rött där, i fall någon använder medel, även pengar som maktmedel, och det finns inga skäl till att bevara sturkturer som inte bottnar sig i realititen. Men man möter självklart inte gehör för det överallt, olika konstruktioner finns av olika själ.

Där kan man se vem folk är, om de använder sin posititon till att vara bra eller dåliga männsikor, känslan de själva kan äga är inget kompass, jag växte upp bland de som hade, jag har vandrat i det bottenlösa och sett folk i olika lägen i livet, och vilken postion de äger, säger inget om en persons kvalité. Jag har ingen svårigheter med omgås någon av folken, de är det samma. 

Man äger ju inte kompassen ensam, alla vill tycka sig äga det, och vill gärna makten över kompassen, så att världen orienterars efter dem. Ingen tycker att de är giriga eller elaka, man ser sig som offer och de andra äger skulden, självklart förklarar man världen i sin bild eller efter behov. I litteraturen kan man ta stöd till vad som helst. Inget är självklart och många i politiken väljer att ljuga medvetet för makt, då blir det själva makten som har det högsta värdet, för dem.

Det de inte ser då, är att vi alla är med på samma projekt, varje individ bidrar med att påverka helheten, det blir en rejell skilnad utifrån vad det den enskilda väljer. Många bra personer kan försvinna spårlöst, men då försvinner också deras bidrag med något bra till världen, för den som inte bryr sig, är faktisk med på att radera vårt gemensamma projekt, nemligen förutsättningen för våra allas liv på jorden, för det kan vi bidra med att bygga upp till eller bidra med till att resera.

Det har alltså ett värde att bidra med något till livet.

Det verkar självklart, men se det det var det inte.

är kunskapskraven, jag tycker någonting om politik och krig och frid, och olika ämnen, men om jag ska tycka öppet, så måste jag förstå vad jag tycker, det är så många som tycker, men där är kraven på mig själv, det går inte bara att tycka något, utan att det är förankrad. Om Marx kan leda till den ultimata kunskapen för alla frågor? Ja? men finns egentligen något entydigt svar på alla komplexa frågor? Nej jag behöver min försiktighetsgräns, och kan inte tycka i alla frågor, en gång i tiden gjorde jag det, men det var ett tag sedan nu. Det att ta ställning kräver att man vågar gå in i frågan, att sitta på soffan och tycka gränslöst om allt i världen blir inte bra, att jag redan gör det?

Ja men med förståndet förstår jag hur fel det kunne bli att tycka något om precis allting alltid.

Man har ju ändå sin bild, men många kan mycket mera i andra viktiga frågor.

Att förstå allt redan, betyder att ge avkall på sina funderingar