hämtning

smiger på svenskan, beröm som blir lite överkurs? 

Man hanterar det egentligen på det sättet att man ser lite förvånat runt, vad som egentligen händer nu? och försöker att gömma sig i klädskåpet. Men om det är i kurs så känner en sig säkert bara bra.

Ett annat ord, och nästan det motsatta och är ordet smålig, men det är när någon inte unnar en, varken det ena och det anna, vilken känsla är det egentligen då eller affekt?

Är känslorna mera viktig än förnuft, eller är det olika mått, och egentligen så säger förnuften också att det förtjänar personen eller det förtjänar den inte. Det blir så problematisk om känslor är måttet på allting, det blir som ett minfält, och en anar inte hur en skall gå. Det är som är farlig med att ha känslor som mått, är att känslor är ombytliga, och det är farlig att skada andra, är det inte? Om jag tycker så och känner si, och skall vara alltings mått? Hjälp? För tänk om jag gör känslorna mina till dommare? Då ville världen havarera, och det hela vändas upp och ner. Men känslor har en kraft som inte logiken har, om den tror på sin känsla, så säger det Bang, bara, genast. Och sedan gäller det att rättferdiggöra den?

Då går det runt och runt och runt och ingen ting står längre fast.

frist 16/1? Det står inga datum på deras sida, eller jag hittar inte någon datum, sidan och det hela verkar vara lite ombytbar som hela barndommen, och jag har betingat inte bara dem, men hela skolan med huggtänder, skräckögon, öron så stora som tindtallärknor, de ligger inte bara på lur i skolan, det finns helt ner till stationen och möjligen som CO2, överallt. 16/1 blir nog omöjligt?

Men den drunknar ej som hängas skall. Hade jag bara vågat vända mig till någon där. Men det är nog som med vampyrerna, de väntar bara på min strupe! upe upe..

Jag måste medge att jag har fobi för dem på riktig.

självklart ett smeknamn och det är: den norska plågan, inte sommarplågan då det är året runt och där jag skall plåga er både gula och blåa. Man måste ha ett syfte med sitt liv förstår ni, någon större mening, om ni förstår, och det förstår ni väl? Gör ni inte?