Jag har rest en del med tåg, metron, lokaltåg, veteranbanor, pendel och tebanor i in och utland, från Sverige har jag rest många gånger vi Sundsvall och Nabotåget til trøndelag och Stockholm Oslo tur och retur,
så då kan vi fokusera på det inte har rest.
När jag leste Aghata Christie som ung hade hon mordet på Orientexpressen och 4.50 från Paddongton, jag har varit vid Paddington men inte just 4.50. Jag hade drömmen
om att åka Orientexpressen och även Vladivostok dvs den nordligaste banan. Men har det inte längre. men apropå 1001 ting en måste ha gjort medan en lever så vill jag hinna resa med tåget härifrån via Kiruna
och Narviksbanen, och ut till Lofoten, inte säga det högt bara, att jag aldrig har varit där, och det kunde ge mig en plätt på rullbladet, och förstöra skrytalbumen, och sedan åka hemåt via Norlandsbanan, för
det tror jag vore en alldeles perfekt resa en gång.
Norge var glada i sina tåg och tågkulturen sin och det är folk säker här med. Tåget går helt upp till Umeå, gör det inte, och har flera banor
mot norr, ja till Kiruna. Man kan även åka söderut mot västkusten eller till Europa, via Danmark. I dag tar tågintresset fart igen, det är många olika bolag, men flera snabbtåg som säker kortar ner på
restiden. Det som är fint med tågresor är att det går att hoppa av tåget var som helst och hoppa på igen, det är en upplevelsesresa, en kan hoppa av i alla storstäder, badorter eller bara simpelthen på mindre
ställen och närmare Naturen, och efentligen kan en hoppa av och uppleva varje land t.ex i Europa. Det är lättast att åka tåg i Europa, jag känner inte till möjligheterna annars i världen. Men då kan en följa
programmet: På spåret. Så stora ambitioner behöver en inte alls ha, när det som är spännande även ligger så nära. Vad med Stockholm runt på SL-kortet! Löp och köp! Eller boka via nätet.