hämtning

Jag var på Fredagar för framtiden Uppsala, och tyckte jag stod i en församling hippies, som har sovit i ett halvt hundra år, och plötslig passar de gamla kläderna igen. Det kändes inte bra i dag, och jag kände inte identifikation. Även att känna gemenskap är viktig. I tillägg till saken. Kusinen var inte bara en förlust, hon är en del av traumat, hon var allt en gång i tiden, och var mera än en förlust. Det är inte bara trauma, det är även ett liv av gradvis slitage, som när en plockar en höna, eller drar ut alla tänder, långsamt. Jag fick ett tillbakafall naturlig nog ett par år tillbaka, men jag får vara glad att jag har klarat mig så bra som jag har, jag har mycket liv kvar i mig. Men omställningen går inte bra, folk vill inte förlora alla förmåner de har fått, 2000 km2 per person är det vi har till rådighet, folk flest kunde inte ha brytt sig mindre. Att odla och bara äta grönt är säkert att jämföra med döden, för rätt många. Klarar jag att lämna skrivandet nu? Och bara leva livet på mina kvadratmetern, och kanske bli den lantisen jag är. Eller tror att jag är.

större än jag är, så reagerar jag även i dag med känslorna panik och ångest, sedan jag lärde att jag inte kan fråga om hjälp, det var ren inlärning. Jag kunde inte lita på någon, och jag lärde att jag själv måtte lösa varje situation själv. Det är ju inte så att jag repeterar direkt, men trots detta, så verkar vissa saker upprepa sig, att inte ha förväntningar på andra, kan lätt bli till en bekräftelse längre fram, när en kommer i en situation där en måste fråga om hjälp och den antingen finns, i en bra miljö, eller den inte finns, och först då är det en repetition. Och först då får en ta konsekvenserna. Av egna och andras tillkortakommande.

skiljer detta ifrån depression och liknande är att det inte tar hela utrymmet, jag kan plugga läsa äta och springa hoppa och liknande, ja stort sett, det påverkar inte förnuftet eller logiken, sedan det utgör en del och inte helheten, delen kan vara större eller mindre, nästan borte och sedan vara plågsamt, men sedan kan den återkomma bara om natten eller i vissa situationer, den reagerar på ställen utrymmen och folk, och sedan blir den större eller mindre eller frånvarande tills något ger det större utrymme eller mindre utrymme, och kanske är det frånvaron av ord som är det som ger den plats, för utan ord kan det inte definieras och blir någon utom kontroll. Med ord så är det väl en ganska vanlig förekommande mänsklig erfarenhet. Många råkar ut för situationer, som blev för stora för dem. Mera hokus och pokus är det inte, och det hela är mera tråkigt än udda. Det kräver väldig mycken energi bara. Allt för mycken energi har gått med.