hämtning

är bara en chans, och sedan var det gjort.

Det är fruktansvärd att upprepa misstag, sedan det är på samma streckan.

Det är hemskt att tänka på att runt om i världen så förlorar folk sina liv, innan de har börjat leva, eller de lever under pågående grymheter till de bara dör av det, varje liv vill söka mening med sina liv, och sedan blir det för många som föds in i värld som inte vill ha dem, och så finns det alla dem som sitter på alla medel, eller använder alla sina medel, på att ta andras livsutrymmen. Om en tänker på det sättet, så finns det ingen större mening med livet.

Därför strävar människan hela tiden med att få livsutrymme, och det är väl meningen med livet.

anledning till att undvika minnen längre. Det spelar inga roll om de bekräftas eller inte, de lyser som neonskriften på väggen, jag omges och umgås det endå. Det finns inga vägar tillbaka, jag sitter mitt i dem, det problematiska är att de är aldrig delade, det är bara jag som plågas, och varför det inte plågar de andra, blir väl resten av livets stora fråga och kanske gåta. Allt som är nergrävd kommer inte i upp i sitt ursprungliga skick. Det finns en anledning till att gräva ner saker, och några tjänade på det. Och varför repeterade jag bara det den ursprungliga erfarenheten, så att den blev som ny. Det kan jag häller inte fatta. Det hela är ogreppbart. Och jag kan inte greppa det, än.