hämtning

en ny svacka, det är motsatsen av begåvad, det känns som ren obegåvning, som om en vore så obegåvad att det inte finns lika sinnade på jorden. Det är bara det att jorden går vidare ändå, och Maria Wetterstrand just skall prata om flyg och klimatet på teve 4. Livet handlar inte enbart om mig, och det är bra för oss alla. Sedan det visar på att många är engagerade och gör ett stort arbete för vår allas framtid. Och effekten är kanske att vi alla rör oss mot en framtid, där så många gör så pass mycket att vi alla känner av effekten. Den effekten kan göra en skillnad.

out there, dear..

Lite av problemet är att en inte känner uppskattning, inte andras närvaro, inte andras välmenandehet, inte andras delaktighet, en försöker lösa allt i eget huvuvd, som om det var det enaste huvudet på jorden, som om det inte fanns något gemensamt med andra huvuden. Jag kan förstå att det inte är så, det finns folk som visar uppskattning, som har närvaro, som är välmenande, och som vill vara delakitga, och att det går att dela något gemensamt med de andra huvuden. Men sedan så finns det också dem som går för långt in i andras närvaro, blir för delaktiga, och vill komma för nära ens huvud. Dåliga erfarenheter är också erfaneheter. Men de skall ju inte ta allt utrymme för allltid, förhoppningsfullt. För det blir det inget liv utav.

Och i relation till andra

bara någon i relation till någon annan.

Hos de blinda är den enögda kung osv. Att gå runt och odla egna begåvningar låter fullständigt fel. Då är man begåvad med ett stort egetfokus. Det låter inget vidare, det hörs inte friskt ut. För mig hörs det väldig slitsamt ut, det är skönt att inte mäta livet på det sättet, självklart behöver man respekt för den man är, men det behöver vi alla, och duktig behöver en känna sig då och då, men det är inget varig tillstånd som en kan känna sig hemma i, sedan allting förändras. Begåvning är ett stigmatiserande ord, som gör en ofri, och att vara oberoende av ord som låser fast en, i ett fack. Friheten är att vara obegåvad nog att ta emot livet som det kommer.

Men okej då, man behöver andras uppskattning. Visst, i ett viss mån, annars torkar en upp.

Noll gillanden leder till en död i förtid. Okej då. Lite granne beundran skadar inte. Då och då.

Men uppskattning är ett bättre ord, för den behöver en.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!