hämtning

Viljan.

Men Carambole var inte död. Det finns en enorm överlevesesvilja, kraft och styrka, och den brukar komma tillbaka, Så då är det bara att vara i ide, tills det återvänder, och rytmen får en hämta tillbaka, i värsta fall, om den inte kommer själv, med bara viljan. Den brukar återvända omärkligt och sedan som om det är helt naturlig. Sedan jag de sista åren aktiv har sökt upp de åren som jag inte minns, eller jag minns inte riktig det som sänkte mig. Minnen är av-klipta, svarta hål och det finns en rädsla för dem som om de verkligen är svarta hål, och har den kraften i sig, att jag försvinner för alltid i dem. Rädslan för kraften i dem har jag. Men det är ju rädslan. Okej, det känns som om de har den kraften, men det vet jag inte än. Och för att vara lite kaxig, så jag tänker inte satt fast i svarta hål, sedan det kommer att ta all glädjen ifrån resten av livet.

För det blir ingen höjdare, eller hur?

med livet med musiken och med tiden.

Att börja gå i otakt är ett symptom på obalans livet.

Livet har sin rytm, stress eller annat leder att en lämnar livets rytm.

Om musiken sjunger i en, och en förlorar den känslan så har en förlorat den med.

Och sedan följer tiden, den naturliga tiden, årstiden och året sin egen naturliga kalender.

Att komma i otakt, känns inte bra. Då har en även lämnat att leva i takt och pakt med sig själv.

Och det viktagaste i en har

havarerat.