hämtning

som stöpta.

Jag har nog efter min mor, lärt förmågan att ge svar, som sitter som om de var skräddarsydda.

Det är inte någon bra förmåga egentligen, om jag blir arg på något någon skriver, så kan mina kommnetarer bli väldig syrliga. Okej, det är ju inget pre, det är alltid de som kan formulera sig ordentligt, som kommer längst. Att skicka i någon syrliga kommentarer, är väl något jag långsamt har blivit klar över, de kommer lite av sig själva, men även det är bara en dålig ursäkt. Om jag vet hur illa kommnetrare kan sitta, så är det inget att repetera. Är det? Alla folk är folk, och skall en skylta med att vara empatisk, så är det inte så empatisk, det är surt är det, och det ångar av frånvaron av empati, gör det inte? Troligen är de inte så furktansvärd eleganta häller. Men frågan är om det är värd att förbättra sig jämnt. Och det är långt utanför det som jag kan svara på. Jag driver inget byrå, för egenutveckling än.

bara jag som har vandrat i det som känns som ett tröstlöst träsk. 

På torsdag skall vi vär och lyssna på han som skrev boken Träsk. Träskvandring är också en vandring, och en lär mycket om träsk när en vandrar där. Träsk-kunskap är kunskap det med, och allt som är mänskligt kan en dra nytta av och lära någonting av. Men det finns olika träsk, och träsk och träsk kan säkert upplevas ganska olika. Ingen erfarenhet är farlig, egentligen bara om en fastnar i träsket, för då kommer en inte vidare. Jag drömde för flera år sedan att jag och min mor gick längre och längre in i något vi inte kunde komma utav. Nu kanske vandrar vi i skilda landskap, och därmed får vi se vad drömmarna handlar om vidare. Kan man påverka dem, eller går de sina egna vägar? Ja det ni kan även ni klura ut. Det gäller bara att låta dem få sin plats.