hämtning

åt tullekoppen?

Det är inte långt mellan gaptrast, och trast!

Det är inte långa vägen imellan, kan man bota en tullekopp?, när världen börjar luta, så blir det antingen eller. Antingen lutar det bara ännu mera, men tullekoppen tar bort lutningen, och i stället går det på hal is.

Bånnsky, som vi säger i Norge! 

kallas skamvrån, det får stå ett tag, skammen där är nog reell. Det är inte farlig att bära det.

Då jag gick i skolan, stoppade pojkarna stenar i snöbollarna, de blev som vapen då.

Det är så enkelt egentligen, om inte någon vill bära något, så faller det på någon annan, det är inte bra att dynga ner någon annan, en bara förflytter någonting, och det är inget som är hälsosamt i det. Det är inte hälsokost precis.

Att äga känslan är inte farlig, men att sitta i gapstocken, blir nog ingen höjdare.

Gapstocken går inte att översätta, ju då via norksan så: pillory!

hård i ord. De blir till stenar, som är samlat på hög, och sedan kan en kasta de tillbaka.

Det är i alla fall inte ok. Det gäller att undvika miljön, där stenar kastas, för där gick gränsen. Eller innan dess, gick gränsen för vad en får göra mot andra. Att samla upp saker till de har blivit till stenar, är inget vidare. Det har jag inte förhållit mig till, jag trodde jag var bättre än som så. Jag har nog inte varit bättre än som så. När allt sätts på sin spets, har även jag använd orden som stenar. Det är inget jag vill fortsätta med. Och jag vill inte vara i miljön där stora stenar används.