hämtning

spelade de på morssidan, jag fick gå i fem långa år, medan de spelade fela på fansidan, min farfar spelade fela, och vissa i slekten har fortsatt, jag har inte provat att spelat fele eller fiol som jag minns, och Norge har hardingfela, som har åtta strängar, fyra understrängar och är exklusivt. Själv tyckte jag om blockflöjten min, medan gitarren lät bara bomp bomp. För mig är musiken rörelse, och därför är nog instrument inte det som prioriteras, stjärna är abstrakt, medan att spela tillsammans är stort. Stjärna är inte precis den roll jag ville ha valt, det verkar ganska så ensamt och tråkigt, musiken har blivit borta för människorna, musik i hörlurar är teoretisk musik, de flesta har behovet av att sjunga och röra på sig, hörlurar och ohälsan måste följa samma kurv.

Vidare skall jag dra er in i all felemusik jag hittar, fela är riktig norsk och jag ska plåga er länge och väl med den, det är ett riktig hot, förstår ni. I dessa hot-tider.

säkert har förstått, så är jag lat, när det passar mig, men det är bara det att ansvarskänslan i mig kan korrumpera ut all latskapen, den är extrem och jag vet inte riktig hur jag skall justera den, ansvarskänslan går över lik till slut och gör drömmen min om att leva livet, nästan till en mardröm. Om jag inte är där så faller bara alla ting i sär, tror jag, jag vet logisk eller i teorin att det är fel, men varje dag tror det jag fortfarande det samma. Jag borde förutom att heta Ignora, sedan den roll har jag och har haft, det att folk faktisk inte lyssnar, samtidig kunde jag heta Karlssons limm, sedan jag tror jag måste limma ihop världen, så att inte allt faller itu, och isär. Det hela är rädslostyrd. Det ser säkert löjligt ut utanifrån, men för mig är det blodigt allvar. Jag måste skynda mig och limma alla sprickor jag ser innan det hela skulle hitta på att rakna. Och springa i tillägg och även väldig fort, och sedan börjar folk bara riva i sönder saker, för att se hur fort jag kan springa. Och till slut vet jag inte min arme råd, och segnar om 10 cm före mållinjan, dvs bara till inga applåder.