spelade de på morssidan, jag fick gå i fem långa år, medan de spelade fela på fansidan, min farfar spelade fela, och vissa i slekten har fortsatt, jag har inte provat att spelat fele eller fiol som jag minns, och Norge
har hardingfela, som har åtta strängar, fyra understrängar och är exklusivt. Själv tyckte jag om blockflöjten min, medan gitarren lät bara bomp bomp. För mig är musiken rörelse, och därför är
nog instrument inte det som prioriteras, stjärna är abstrakt, medan att spela tillsammans är stort. Stjärna är inte precis den roll jag ville ha valt, det verkar ganska så ensamt och tråkigt, musiken har blivit borta för
människorna, musik i hörlurar är teoretisk musik, de flesta har behovet av att sjunga och röra på sig, hörlurar och ohälsan måste följa samma kurv.
Vidare skall jag dra er in i all felemusik jag hittar,
fela är riktig norsk och jag ska plåga er länge och väl med den, det är ett riktig hot, förstår ni. I dessa hot-tider.