hämtning

man lever i Ibsens och norens draman, i de rysska författarnas elände och i oprans olidliga högröstadhet och vrål, det är mitt i värsta akten eller scenen, men pjäsen tar alldig slut. Du blir van med sagovärden nära, där trold och häxor och vampyrer springer runt i husen jämnt. I fantasivärlden där magiska och mystiska försvinnaden händer och i science fiction. Man lever på dramtane alltid i sista eller första akten och man till slut vet man man inte riktig vad som är vad, om det bara var sciense fiction eller Liv elle Död, vildanden eller Carmen.

är att man aldrig får sätta en regel, den är redan satt av någon annan. du får bara följa den regeln, det är någon annan som alltid kontrollerar regeln, som det inte går att nå och att följa, sedan den inte är något en klarar följa eller nå. Reglen är inte ens egen, den är en regel en aldrig har hört om förut, men den gäller och alla avvik ifrån den diffusa regeln straffas nästan med döden. Reglen behöver inte vara uttalad men gäller lika banna mig endå, regeln förljer inga goda råd eller en enda bok som en har läst, men regeln markeras dock och avvik ifrån regeln förlöjligas blottas och ger lika konstiga konsekvenser som regeln som blev satt, ett eller annat ställe. Regeln gäller till den inte gäller längre. Men då har nya reglar tillkommit.