man lever i Ibsens och norens draman, i de rysska författarnas elände och i oprans olidliga högröstadhet och vrål, det är mitt i värsta akten eller scenen, men pjäsen tar alldig slut. Du blir van med sagovärden
nära, där trold och häxor och vampyrer springer runt i husen jämnt. I fantasivärlden där magiska och mystiska försvinnaden händer och i science fiction. Man lever på dramtane alltid i sista eller första akten
och man till slut vet man man inte riktig vad som är vad, om det bara var sciense fiction eller Liv elle Död, vildanden eller Carmen.