hämtning

i denna historian, eller soppan, är att jag har känd mig översynlig, som en linslus, det här är den inte realistiska biten, för när jag möter folk som jag har sett, så ser de förbi mig, över mig igenom mig, under mig, och så vidare. Den känslan stämmer inte och är det orealistiksa biten för min del. Den hänger ihop med en fruktan och den måste bort, för den stör mig eller är störande för min del. Jag inser att jag inte ska behöva gömma mig för att leva, så stor grad av kontroll är det inte i Sverige, att en behöver vara rädd för sin egen spegelbild. Eller att någon skall se den.

kommer alla reaktioner på, det är ganska ospännande och äckligt, för det vill ut på flera håll, och det är en evig illemående, men i dag finns det spytabletter, och soffan finns, och teven med sin eviga fantasilöshet, och en får hålla sig undan folk och fä, så att en inte spyr på dem. Tänk så äckligt att få spyor på sig. Det får man inte utsätta andra för.

människa vill inte vara någon pjäs, ingen bricka i något spel, inte vara flyttbar av andra, inte måtte röra sig utav andras rörelser, och själv välja när hur med vem vad hurdan och hurså, det är inte bara övergrepp, men det är även en underskattande av sina medmänniskors egna förmågor. En människa som har blivit en marjonett, eller nästan en marjonett har haft en resa dit, det är inte naturligt att födas som en morjonett, alledels stelnad i kroppen.

Av till är spellet inte regisserad, en bara får vissa roller, som leder till, men folken är personligheter på vägar eller avvägar, och det är bäst att vara nära dem som förstår att de flesta önskar att gå själv i alla fall. Många gillar kanske att gå i flock, men i alla fall på sina egna ben.

Maslows behovstrappa, är möjligen inte nåbar för alla, men ett viss mån ger ett människovärde.