i denna historian, eller soppan, är att jag har känd mig översynlig, som en linslus, det här är den inte realistiska biten, för när jag möter folk som jag har sett, så ser de förbi mig, över mig
igenom mig, under mig, och så vidare. Den känslan stämmer inte och är det orealistiksa biten för min del. Den hänger ihop med en fruktan och den måste bort, för den stör mig eller är störande för
min del. Jag inser att jag inte ska behöva gömma mig för att leva, så stor grad av kontroll är det inte i Sverige, att en behöver vara rädd för sin egen spegelbild. Eller att någon skall se den.