människa vill inte vara någon pjäs, ingen bricka i något spel, inte vara flyttbar av andra, inte måtte röra sig utav andras rörelser, och själv välja när hur med vem vad hurdan och hurså, det
är inte bara övergrepp, men det är även en underskattande av sina medmänniskors egna förmågor. En människa som har blivit en marjonett, eller nästan en marjonett har haft en resa dit, det är inte naturligt
att födas som en morjonett, alledels stelnad i kroppen.
Av till är spellet inte regisserad, en bara får vissa roller, som leder till, men folken är personligheter på vägar eller avvägar, och det är bäst
att vara nära dem som förstår att de flesta önskar att gå själv i alla fall. Många gillar kanske att gå i flock, men i alla fall på sina egna ben.
Maslows behovstrappa, är möjligen inte nåbar
för alla, men ett viss mån ger ett människovärde.