hämtning

orden är sagda, så får en inte slösa med dem, och det är på tiden att träffa folk mera och mera live, och hamnar en inkluderande miljö, så stannar en kanske.

Min far hade en bok som hette, når naturen døyr, jag tror jag har boken, men aldrig i livet om jag hade trott der var bokstavligen, men nu lider skogen ekorrarna och alla de som behöver vatten, för att producera syra åt oss. Det är ett tyst lidande. Och folk har inte har nått någon högre medvetandenivå, för så länge tidningarna varvar klimatnödläge med att en dagis i Sörmland har fått utbrott av skabb, så kan medvetande även ta styk. Folk förstår inte nog, och det finns inte bra informationskällor, folk hamnar i olika försvar och måste även överleva dagen.

Jag kan inte informera särskilt många, och sedan jag mår bättre av att inte skriva, så tänker jag göra det mindre. Men jag letar också miljön, där jag kan interagera, gärna till något mera. Ens känsla av att en har ett viktig uppdrag, blir inte borta, om det övergår till andra former av forum.

hur många gångar jag har kommit klankande in i församlingar som en Bridget och har haft oturen att säga allting fel, eller råka riva ner alla borden som stod där samtidig. Antingen kan folk känna det personligen, men det är det inte, eller säga oj sann, där har vi en bridget. Det sista ville inneha accept, och det vore ganska skönt. Jag är ingen computer, jag är ju bara jag ju. Att försöka skriva kloka ord, betyder inte att jag ÄR det i personlig gestalt.

Ganska enkelt är jag bara jag.

Det är inte så extremt,

Imponerande,

egentligen.