orden är sagda, så får en inte slösa med dem, och det är på tiden att träffa folk mera och mera live, och hamnar en inkluderande miljö, så stannar en kanske.
Min far hade en bok som hette, når
naturen døyr, jag tror jag har boken, men aldrig i livet om jag hade trott der var bokstavligen, men nu lider skogen ekorrarna och alla de som behöver vatten, för att producera syra åt oss. Det är ett tyst lidande. Och folk har
inte har nått någon högre medvetandenivå, för så länge tidningarna varvar klimatnödläge med att en dagis i Sörmland har fått utbrott av skabb, så kan medvetande även ta styk. Folk förstår
inte nog, och det finns inte bra informationskällor, folk hamnar i olika försvar och måste även överleva dagen.
Jag kan inte informera särskilt många, och sedan jag mår bättre av att inte skriva, så
tänker jag göra det mindre. Men jag letar också miljön, där jag kan interagera, gärna till något mera. Ens känsla av att en har ett viktig uppdrag, blir inte borta, om det övergår till andra former av forum.