hur många gångar jag har kommit klankande in i församlingar som en Bridget och har haft oturen att säga allting fel, eller råka riva ner alla borden som stod där samtidig. Antingen kan folk känna det personligen,
men det är det inte, eller säga oj sann, där har vi en bridget. Det sista ville inneha accept, och det vore ganska skönt. Jag är ingen computer, jag är ju bara jag ju. Att försöka skriva kloka ord, betyder inte att jag
ÄR det i personlig gestalt.
Ganska enkelt är jag bara jag.
Det är inte så extremt,
Imponerande,
egentligen.