hämtning

eller inåtriktat? Men ofta har en båda potentialen i sig.

I fall det ena föll bort så tar en det andra i bruk, introvert är bara att informationen behandlas inte direkt, men tas emot längre in och behandlas lite längre, innan reaktionen kommer. Förmågan kan tänkas som bra, men blir inte bra, om den aldrig når ur eller ut.

I bästa fall kommer den ut som reflektioner, i värsta fall blir det en innestängdhet i det. Och det gynnar varken personen eller omgivningen, då vi alla behöver ventilera och få ett utbyte.

I värsta fall kan det ses som ett handicap, eller i bästa fall som genomtänkta åsikter. 

Man kan då inte göra det bättre än det är häller. Mycket av samvaro är att prata, och att vara spontan, men dock om en frågar en riktig introvert och väntar länge nog, så skall ni se att den har löst hela klimatproblematiken och massutrotningsproblemen i sitt huvud, det är bara Inga som har frågat den, och jag måste medge, att rent faktisk, att så inåtvänd är inte jag.

Annars hade det snart ringlat med nobelprisar över mitt stackars stora huvud.

i hopplösheten eller hur?

I Bergen där kära Gro och jag delade lägenhet och ja till slut var vi fyra, sjöng hon och jag i socialistisk kör, vi sjöng egentligen kors och tvärs, via Grieg, Rachmaninov, kyrkmusik, Ragnar Hovland, norsk författare, Visotskij, Hans Børli, norsk poet, och fast min blyghet så var det så berikande. Pärmen finns kvar något ställe, musiken öppnar inre dörrar och sätter variga spår och färg på tillvaron. Det var så viktig för min del. Samt biologin. Sedan var det 20 år som mor och inflyttare till ett annat land. För barnen överger man glatt alla engagemang. Det blev det allra viktigaste. Men i de 20 åren valde världen helt fel kurs, och det är ett val, det händer inte bara. Det att kämpa för något som är viktig för en, ger meningen med livet, och andras vägval kan ta bort helt känslan av mening. Vissa saker är livsviktiga för ens egen existens, och hopplöshet och meningslöshet är det värsta tillståndet.

Meningen med livet är en fortsättning av det. För alla har eller kan ha en positiv roll, sedan allt en gör berikar eller motsats vår framtida framtid.

Alla kan ge framtiden något, med det man gjorde eller valde att inte gjöra.