hämtning

gör det lite komisk att en måste dölja så kallade svaga sidor, men det finns en biologisk erfarenhet av att en gömmer sig då, sedan det är just då att en är svag för utsatthet. Men i vårt samhälle då ting allmängörs, blir det som sagt en liten komik av att gömma det gemensamma, det går inte att häva sig över det, sedan det är livet. Klimatångest döljs också, om man nu jobbar med politiken, så kräver omgivningen att en ”tar sig samman”, men det kan övergå till nästan omänsklig om det är ett ständigt krav på alla, då kan en tänka att vi är utbytbara mot robotar. Robotaktig blir en av att inte visa det mänskliga. Det ställs stora krav om att följa normen, förväntningar av att en använder de vanliga sätt att utrycka sig på. Det är förståelig att folk reagerar med osäkerhet och skepsis när det bryts. 

Men överlagd är folk snälla, om en inte trackar på dem, och det är ju självklart, sedan ingen av oss gillar det. Så en får vara försiktig med varandra, och försöka förstå att alla ägar den samma känslighet, för att något trackar dem för nära. Eller trackar på dem eller över dem.

Det är så enkelt att förstå det i tankevärlden, men så svårt att reagera därefter.

Sedan vi bara är människor.

Så det är bara att fortsätta med en riktning av ett mål av vilken framtid en vill ha, eller som en poet sa: Jag ritade en karta i huvudet, pilen var menad som en vägvisare, men den träffte mitt hjärta.

Men just det är inte min erfarenhet, när jag har ritad en riktning i huvud, brukar jag långsamt orientera mig dit, det är som en sorts realism just där som har varit en bra vägvisare, fast det har varit en långsam färd. Och inte alltid i medvind.

av att jag har bevarat en originalitet av att interagera med så få, som jag har gjort igenom livet, mitt jag är intakt och jag ser väldig ordinär ut, men när jag utrycker mig, så har jag inte den avslipenhet, som jag tror de flesta måste igenom. Sedan jag tidigare inte har varit klar över hur jag utrycker mig, kan jag själv förvånas av hur det ser ut, när det kommer spontant ut. Det är en dov känsla, men en dag blir det viktig att skaffa flera ordentliga speglar, det vill säga att det kommer att bli viktig att kunde lita på spegeln och spegelbilden.

Alla kan inte spegla sig i åar, så som en viss figur gjorde i fabelvärldenen.

Jag tror förstörelsen av jorden går längre in på mig än på flertalet, jag står inte beskyddad i frågan, och har tagit den in i sin grymma utgåva, och där har meteorologen rätt, den kan inte lösas enbart av en person, alla och envar måste agera som om allt står i brand runt dem, och läggar de det över enbart på Envar, så blir det Game Over, och precis som när det bränner över allt, så är det ett svek att inte släcka den omedelbart. Många folk har levd i sina cirklar och det kan vara en schock att vakna upp till det alla och Envar har gjort av övergrepp, mot sin egen lilla fina Jord.