hämtning

också och det var detta året, att jag har haft ptsd sedan jag var 4-5 och att jag har lävd i den grad av otrygghet att återhämtningen tog år och dag, och sedan föll jag tillbaka vid ny utsatthet, och återhämtar mig vid trygghet. Men det är en långsam processen, först att få någon i otrygghet och hela vägen tillbaka till tryggheten, så allt där imellan dessa ytterpunkten, blev till livserfarenhet, som av den grunn vill skilja sig ifrån andras, för det har varit att tänja gränserna mina till ytterpunkten. Och det jag tycker jag kan säga om livet är att det kan ses ifrån olika perspektiv, och att något slutgiltig svar på själva livet är har jag inte fått. Det är lite som att hänga i lösa luften, och i samspelen med de som är nära, blir livet till det det blev. Jag har förstått att det är viktig att välja de folken som en har runt sig, sedan de speglar vem en är, och en behöver få en bra bild av vem en är. Och vice versa.

enbart prövelser, så inbillar jag mig att jag har mött de flesta, men det kan jag inbilla mig, sedan det finns så många vägar neråt som jag inte jag känner. I all respekt för livet, så når vissa ett stadium där de inte vill mera, där har jag inte varit och kan inte berömma mig för det en gång. Det finns så mycket, som en aldrig kommer att erfare, sedan livet är så mångfaldig. Och en är så snäv, bara den kunskapen borde vara nog till att vilja fortsätta livet på jorden. Sedan det måste finnas så mycken positiv erfarenhet, som en också kan få uppleva.

Man kan inte en gång inbilla sig att man har förstått hela livet.

På det sättet är livet gränslöst, för att man inte känner dets gräns.