också och det var detta året, att jag har haft ptsd sedan jag var 4-5 och att jag har lävd i den grad av otrygghet att återhämtningen tog år och dag, och sedan föll jag tillbaka vid ny utsatthet, och återhämtar
mig vid trygghet. Men det är en långsam processen, först att få någon i otrygghet och hela vägen tillbaka till tryggheten, så allt där imellan dessa ytterpunkten, blev till livserfarenhet, som av den grunn vill skilja
sig ifrån andras, för det har varit att tänja gränserna mina till ytterpunkten. Och det jag tycker jag kan säga om livet är att det kan ses ifrån olika perspektiv, och att något slutgiltig svar på själva
livet är har jag inte fått. Det är lite som att hänga i lösa luften, och i samspelen med de som är nära, blir livet till det det blev. Jag har förstått att det är viktig att välja de folken som en har
runt sig, sedan de speglar vem en är, och en behöver få en bra bild av vem en är. Och vice versa.