hämtning

trots att jag alltid blir tungsindig, när jag läser inlägg om jordens allvarliga tillstånd, det kommer en kollaps, och sedan hade det en betydelse när eller tidpunkten när media och övriga visade tillräckligt med intresse för saken. Jorden är olik en människa, sedan den kan man utplåna, medan jorden slår tillbaka igen vid sin gräns, brutalt, och drar oss alla över en kam, som vore vi alla likasinnade löss. Det är vi som är beroende och inte motsats. Att känna att en inte platsar till att förmedla det blir löjligt, sedan det är jätteviktig att alla bidrar, och det spelar ingen roll vem det är, det måste bara vara så sanningsenligt som möjlig. Det finns ingen anledning till att inte ta plats.

En snabb omställning kommer att lindra, men är beroende av välviljan. Allas välvilja.

Att plundra jorden som tjuvar leder inte till någon lycka, men det går inte att jämföra det med en männsika. Det spelar mindre roll för totalen om mina värden på vinden, i skåpen och i permarna försvann i en bil med två hundar, en mörk kväll medan jag var borta. 

Men vad jag vill göra av resten av mitt liv, om jag vill låta livet styras enbart av miljö-nyheter och liknande, som drar ner, kommer att betyda något enbart för min del. Självkart vill man vara närvarande med dem som betyder något för en. Det var värd att tänka igenom hur en vill leva, oavsett längen på livet.

Jag tror det var en norsk politiker som sa hon behövde trygget, och var trygghetsberoende, hon slutade som heltidspolitiker; i trygga omgivningar mår även jag bra, när ramar och förutsägbarhet, är bakgrunden.

Jag önskar inte att låta miljönytt och liknande, styra fullständigt över mitt mående, jag måste rikta mig mot folk som ger ramar av trygghet, och sedan etablera den i det miljö som jag kommer att leva vidare i.

Livet har det med sig att det finns något nytt vidare, fast en kanske inte förväntade det.

Åren efter min fars död ligger mycket i dimman fortfarande, jag har fortfarande svårt med att få tillbaka helhetsbilden, jag kan ju gå tillbaka och läsa om jag vill, men det får va bra så.

Och sedan när jag ser på SVT så vinklar de det åt fokusen att det är osanningar folk röstar på. Jaha men det spelar ingen roll för sannhetens skull. 

Det som inte är faktisk sant, borde inte frodas och vidmakthållas.

Av någon. Det är faktisk illa att göra så.

Ensamheten, den innebär erfarenheter som inte är delbara
Vackraste i den norska psalmboken

min flöjt, den gillade jag bättre än pianot, men skall jag våga ta den med på FridaysForFuture, tänk om jag hamnar på piedestalen, heter det så? Och aldrig kommer ner igen, det måste va ett öde värre än det döde, inte alla passar där uppe. Det känns inte attraktivt, och där uppe är det också en typ av djup ensamhet. 

Jag låter efter psalmboken, jag sjunger ju, och nu har jag gått i gång på det, stackars folk, i bland känner jag det som det kan bli allt för mycket av det goda, när jag kör i gång på mitt.

Det går inte alltid som planerad då.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!