hämtning

om det sitter kalda maktmänniskor på toppen, så är det vanliga människor som låter regimen bestå genom att acceptera dem, precis som under andra världskriget, de njuter godor och säger att de inte er deras ansvar och att det är ledningen, ja alltid någon annan, de tar inget ansvar för öppenbara fel och felgärningar, men viser till paragrafer och regler och rutiner och normen. De som aldrig säger andra imot, men accepterar det andra säger, och gör det till the bitter end. De ställer inte frågor, godtar orätter mot andra, mot levande varelser i naturen, de kan följa ett regim in i det totala mörker utan att mucka, och är de många nog, så sjunker vi alla som stenar.

En riktig människa går inte i flock när flockens vandring börjar likna en mobb eller någon som utsetter några. Det är inte ofta i historian att valen den enskilda tar, blir helt avgörande för allt och alla. Nu är vi igen i det läget. Att inte ta ställning betyder att de godtar utrotning, för att det kostar lite att avstå. Eller så tycker de att det står i deras väg för att njuta.

Och just det är den banala ondskan.

Att svika en människa kan vi alla typ komma i skada för att göra, men att svika naturen, vårt ursprung, är att svika förtiden, anorna, familjen, barnen, grannarna och hela jorden, hela framtiden, och alla som skulle ha varit efterkommande. Och alla våra medlevande I förtid, nutid och för all framtid.

Mot det ultimata sveket, verkar vi ha svårt att skydda oss, sedan det kräver ett engagemang att låta bli, och att inte vilja göra det, det är ett ställningstagande, av och till kan man undra på varför folk vill göra detta. Sedan det blir till ett aktivt val, att inte bry sig.